Hon fick hjälpa till med allt; vi bestämde att vi skulle bada ihop när Max somnat och det var städat så vi började att hjälpas åt med blöjbyte, sätta på pyjamas på Max, lägga honom, plocka ur diskmaskinen... Sen när allt var klart så fick hon all min uppmärksamhet. Det blev inget bad för ploppen var borta. Vi tog en dusch och sedan gjorde vi mys i soffan och tittade på Anki och pytte! Allt fick jättebra. Min lilla prinsessa!! 

Det som är konstigt att på jobbet är det en sak, hemma en helt annan. Det blir så påtagligt, så personligt på nåt vis när det är ens eget. Efter den här jobbiga dagen så fick Lo sova hos mamma och pappa vilket iofs var bestämt sedan tidigare.. Men ändå, det känns som att jag vill backa dagen och börja om på nytt, göra saker annorlunda. Säga till Johan att han för ha en hemmadag eller tacka nej till erikslund med Sanna. Ja något iaf. 

Jag saknar henne så och mitt dåliga samvete gör sitt. Efter några timmar var inge jag bättre än henne utan det kom hot från min sida så som "då går vi inte på kalaset" eller "då går mamma och Max utAn dig".. Jag borde veta bättre men bägarn rann över idag. 

Vi hann ha en mysig stund tillsammAns iaf innan vi skildes åt, vilket jag lever på just nu, ikväll när hon inte är här.. 

Men jag älskar denna skrutt, fruktansvärt mycket oavsett vad hon gör eller säger. Alla har vl bra och mindre bra dagar! 

Vi får se vad vi hittar på, vad vädret tillåter. Jag vet att det finns ett ordspråk som säger att "det finns inga dåliga väder bara dåliga kläder".. Och hade det varit för ett halvår sedan innan Max kommit hade jag inte tvekat att gå ut även om det spöregnar eller blåser. Lo älskar att vara ute vilket som. Men Max däremot är lite kinkig. Så fort det blåser på honom, även om han ligger nedbäddad i vagnen så vaknar han till och håller andan och blir så ledsen och arg. Det måste vara den där bebisreflexen som dem har (blåser man dem försiktigt i ansiktet så håller dem andan).. Och regnar det så blir det inget bra om Max är vaken och vill komma upp då vi inte har några regnkläder dirlet till honom. Men snart så, tiden går ju så fort så snart sitter vi där med två barn som leker tillsammans i sandlådan! Hehe! 

Men nu var det ju fint väder ändå. Så vi ska klä på oss och gå ut på tomten så lo får cykla på sin nya cykel ovh blåsa lite såpbubblor!! 

På en dag hann vi med mycket. Shopping, vila, träff med min vän lina och hennes pojkvän, middag på tu man hand och kvällen avslutades med Lina och hennes syster i hotellbaren. Perfekt. Klockan tolv slängde jag och Johan in handduken och gick och la oss. Kändes oss supernöjda och passade på att få en hel natts sömn. Sovmorgon och hotellfrukost, sååå värt det. Det känns så lyxigt när man kan unna sig själva såna här dagar, man tar vara på dem och uppskattar dem 10 ggr mer än innan man fick barn. 

Självklart så var saknaden så stor efter våra troll som fått spendera sin tid hos farmor och farfar. Dirlet efter frukosten åkte vi hem, vi kunde inte hålla oss längre. Efter att ha tittat på bilder och pratat om dem så hade man en klump i hjärtat, våra älskade gryn.. Vi ville bara hem! 

Men tack farmor inga-maj och farfar Bjarne som tog hand om våra skatter medan jag och Johan hade en härlig dag tillsammans! 

Kläder, film, godis, pengar.. Utav mig och Johan fick Lo en riktig cykel med stödhjul. Tanken var att hon skulle få den i födelsedagspresent men hon fyller ju så sent (27juni) då början av sommaren redan gått.. Så vi tänkte om och gav henne den nu ist så hon hunnit lära sig cykla till sommaren! 

Här är hon, supernöjd. Ibörjan var nog tutan roligast hehe. 

 

Max blir tre månader nu i veckan och man märker verkligen hur fort tiden går. Hjälp, vad har hänt de senaste månaderna? Jag saknar redan den här första tiden fastän jag fortfarande är kvar i den. Så svårt att förklara. Jag hoppas någon gång att det kanske blir en tredje, även om det känns väldigt långt bort ännu. Men kanske om fyra fem år? Äh, kanske har man hunnit ändra sig. Vi får väl se! Nu är det iallafall full fokus på de två underbara barn vi redan har! 

Max är så lugn och lätt att ha göra med. Han sover för det mesta än så länge och när han väl är vaken så är han nöjd och glad. Favoriten just nu är väl babysittern och babygymmet. Han sitter och pratar med sig själv och figurerna som hänger och dinglar. Självklart så blir det mycket gos och mys tillsammans också men det är en del som ska skötas och tas hand om också. Där kommer storesystern lo in. Hon går ju på förskolan och har sina timmar i veckan men jag brukar försöka ha henne hemma lite extra, vi har det så mysigt tiölsammans. 

Innan Max kom till världen så fick jag hintar och kommenterar att "det är stooor skillnad att gå från en till två barn" och att det är "såå jobbigt och krävs såå mycket mer av en" etc etc.. Och att mina år inom förskolan bekräftade det eftersom att ALLA som haft sina äldre syskon på förskolan medan de varit hemma med småsyskon har varit så noga med sina timmar på förskolan och knappt velat ha sina "stor" barn hemma vid sjukdomar osv. Så jag tänkte att "hmm ja så är det nog"..

Men jag älskar att ha Lo hemma. När vi vaknar på morgonen, utan stress och i lugn och ro kan ta dagen som den kommer. Det känns som att vi fått en speciell relation sedan dess, även om vi hade en innan också men det känns som den stärkts. Vi resonerar, diskuterar lär varandra på ett helt annat sätt än innan. Hon är så snäll mot Max, bryr sig om honom och hjälper till. Under dessa tre månader (peppar peppar) så har hon inte en endaste gång blivit arg eller gjort Max illa. Hon säger att hon älskar honom minst en gång om dagen. När Max skriker när hon sover eller när hon tittar på barnprogram så säger hon inte ett ljud. Hon reser sig upp tar Max hand och tröstar eller hämtar hans napp. Hon är  underbar! Jag vet helt ärligt inte vad vi gör eller gjort som fått henne så Fin mot Max. Jag hade förberett mig på avundsjuka och gå-tillbaka-i-utvecklingsfasen.. Jag säger inte att allt är som på rosor varje dag men under stora hela så kan jag helt ärligt säga att det är så bra som jag skrivit. Sen såklart är det skönt när Johan kommer hem från Jobbet då man får lite avlastning! 

Hursomhelst. Max växer på, det dröjer nog inte många dagar innan han vänder på sig. Han försöker och tar i när han ligger i babygymmet och blir så frustrerad när han fastnar på sidan då inte underarmen hänger med. Men snart så! Han både skrattar och ler när man pratar med honom. Han har även kommit på att han kan göra ljud. Fördet  mesta gör han "shh" eller "ohh" och när han väl kommit igång är det svårt att få tyst på han, hehe. 

Lo har blivit stor tjej som hon själv säger. Hon är väl medveten hur många år hon är och hur många år hon fyller. Visar med fingrarna gör hon också. Genom att titta på Dora har hon lärt sig att räkna till 12 på engelska. Hon är nästan helt blöjfri och går på toaletten "ifed" som hon själv säger. Man får inte vara med utan hon klarar det "hääälv". 

Tiden fram tills nu har bara bestått av att lära känna vår nye familjemedlem. Få in alla rutiner och få ihop vardagen. Lo har verkligen varit den optimala storesystern som tagit det hela med ro, hjälpt till, tar hand om sin lillebror.. Hon gör det lätt för oss även om hennes trotsperioder dyker upp ibland. Hon tar efter allt som vi gör med Max det gör hon med sina dockor. Älskar vår lilla Madame! 

Namnet Max då.. Ja vi var inte helt överens, vi var nästan 100 på att det skulle bli en tjej så vi hade inger riktigt namn så när väl HAN kom så fick han heta "lillebror" och "lilleman" de första dagarna. Jag ville så gärna att han skulle heta Harry men Johan totalvägrade så vi kom överens om Max. Jag håller på vänja mig för fullt med namnet. För mig heter han fortfarande lilleman. Älskar när Lo tar efter och pratar med sin "lillaman" som hon säger! Älskade unge! 

Helt ärligt så har jag lyckorus de Lux gör hemma. Världens bästa sambo och två friska och fina barn. Min fina familj! 

Idag på fm tog vi äntligen tag i mitt hår, nu är det ljust och fräscht igen. Älskar känslan av nyfärgat. Extra skönt att ha det gjort innan man får fullt upp här hemma. Johan fick agera barnvakt åt Tyra medan vi var iväg. Hehe lite träning i att ta hand om två barn samtidigt helt själv men han klarade det galant. 

På eftermiddagen åkte vi till vedbobacken där det var snö. Vi hade med oss bobben och pulka men glömde los hjälm. Kändes mig så värdelös som mamma när hob åkte där i backen utan hjälm. Johan fick order av mig att åka med henne så han kunde styra vart de åkte. Mycket folk var det också. Mötte upp min bror med familj och även syster och Tyra. Det var mysigt, lite fjällenkänsla fick vi trots allt. 

Efteråt åkte jag Johan och lo hem till mina föräldrar på lite tacos. Både jag och Johan var helt slut och somnade på soffan. Lo stormtrivdes, all uppmärksamhet från mormor och morfar fick hon och efteråt ville hon absolut inte åka hem. 

Jag hade själv ringt dit i fredags med anledning att jag ville ha en tid bokad för jag antog att man inte får en tid direkt men de sa att jag skulle återkomma på måndagen via min barnmorska då jag ändå skulle dit. 

När hon väl ringde var de lika snäsiga mot henne som mot mig. Hon fick trycka på rikigt ordentligt och var bestämd mot sköterskan på förlossningen innan jag slutligen fick en tid. Däremot så visste vi inte vad det var för tid, om det var dags för snitt, bli inlagd, möte med doktor.. Ingenting fick vi reda på. 

Jag blir så ledsen för jag har mina orsaker, jag har gått på klarasamtal både hos läkare och hos kuratorn och blivit beviljad ett snitt. Varför ska de bevilja nåt som de inte vill? Min barnmorska sa att det står två gånger klart och tydligt utan frågetecken men ändå ska de envisas, jag fattar inte?

Johan blev tokig och ringde igår em men ingen kunde svara varför det var så och att ingen doktor fanns tillgänglig så vi skulle ringa idag (tisdag) och försöka igen att få svar. 

 Vi fick till svar av sköterskan iallafall att det handlade om ett möte med läkare för att gå igenom och bestämma OM det blir nåt men mycket mer visste hon inte.

Det som gör mig ledsen är att man är i en utsatt situation. Det är väl bara föda vanligt tänker ni men förra förlossningen blev ett trauma för mig som slutade med akut kejsarsnitt och tiden efter var inte alls som vanligt. Speciellt när man blivit lovad något, både muntligt och skriftligt, sen blir man helt maktlös när de drar ut på det. Man kan ju liksom inte ångra sig på nåt vis.. 

Min gammelfarmor levde fortfarande när jag var gravid och jag kommer såväl ihåg när jag berättade för henne att vi väntade barn. Hon blev så glad för vår skull och vi pratade mycket om det. När jag var i vecka 28-30 så blev min farmor mycket sämre. Hon var ju gammal så det var ju väntat men hon var en väldigt pigg tant med mycket go i sig så visst hade nog alla förväntat sig att hon skulle leva några år till men det blir inte alltid som man tänkt sig. När farmor låg i sin säng, på dödsbädden kan man säga, så åkte jag och Johan till tittutklinikeb i Sthlm och tittade på barnet i 3D/4d. Samma dag åkte vi till farmor och visade bilderna och berättade vad hon skulle heta, barnet alltså. Det skulle bli en flicka som skulle heta Lo Ebba Ruth. Lo var mitt och Johans val, Ebba efter Johans mammas farmor och Ruth efter min kära gammelfarmor. Då la hon sina händer på min mage och sa med sina sista krafter att "jag ger dig lo all min energi" sen höll hon kvar länge. Då kunde hon knappt prata utan hade sedan några dagar tillbaka fått skriva på papper det hon ville säga. Två dagar senare gick hon bort. 

När Lo väl föddes så var det som att gammelfarmor var med oss. Jag brukar tänka att all Lo's trots eller extra energi hon har kommer från Ruth. Jag vill tänka så, för då har jag kvar farmor på ett litet vis nära mig. Bredvid los säng, på fönsterbrädan står ett fotografi på Ruth. Jag tänker att hon är Los skyddsängel, som vaktar henne när inte vi kan. 

Så, därav fick lo sitt mellannamn. Ett utav de finaste namn jag vet. Älskade farmor, älskade lo! 

Det har varit tomt här ikväll, ingen busig Madame som försöker med det ena och andra. Jag har hunnit ringa vanligt samtal, FaceTime samtal och smsat, vi saknar henne så. Innan Johan somnade låg vi och pratade om tokiga saker hon gjort eller sagt de senaste dagarna! Älskade unge! Vi saknar dig! När jenny kom för att hämta henne stod jag med gråten i halsen och med darrande röst vinkade vi hejdå. Usch! Jobbig känsla det där. 

Hursomhelst har vi passat på att ha en "bara-vakväll". Jag har passat upp på Johan som sagt, han gar ju passat upp på mig i nio månader så det här var det minsta jag kunde göra. Ska fortsätta imorgon så han får chans att vila. Tittade på nya Beck-filmen ikväll, 4 av 5 får den av mig.. 👍

Imorgon har jag lite ärenden att fixa;

-biblioteket ( lämna filmer som lo lånat)

- h&m (lite kläder som ska bytas)

- erikslund (leta efter mössa och pyjamas till bebis, har helt glömt bort detta)

- barnens land (köpa axelmuddar till babyskyddet)

Ska försöka komma iväg tidigt så jag hinner innan allt folk kommer, hörde att det var kaos idag. 

Godnatt!

Till exempel kläder. Blir det en tjej så vill jag gärna att det blir pluttinuttigt med blommor och spets, ja ni vet. Blir det en pojke så älskar jag de lite tuffare kläderna. Självklart så kan flickor också ha det och tvärtom, jag säger inget om det men man väljer ju själv vad man tycker. Andra föräldrar får göra och ha precis som de vill jag lägger ingen som helst värdering i hur de klär sina barn, man gör som man vill. Men vi själva vill ha det så och den dag som Lo eller kotten säger att de vill ha något annat än vad jag tänkt så får det absolut ha så som de vill. Att pojkar har klänning och virse versa är helt okej för både mig och Johan! :) 

Men jag måste säga att det verkligen är SJUKT svårt att hitta neutrala kläder i det stora hela. Det blir liksom mest åt det gråa hållet känns det som samt svart och vitt. Ska försöka lägga upp bild lite senare på det som vi köpt hittills som jag (vi) fastnat för. Det är inte så många plagg utan det är för de första dagarna sen får vi fylla på vart efter som. Blir det en tjej så har vi som sagt 2 stora vakumpåsar med kläder....

Samma sak gäller bebisens rum, jag tycker det är så svårt hur inredningen ska se ut. Jag har ju en bild i mitt huvud hur jag vill att det ska se ut beroende om det blir en pojke/flicka. Och att göra det neutralt är så svårt :) speciellt när man har en flicka redan där allt är väldigt rosa och vitt som går i arv till bebis. 

Jag hoppas att ni förstår. 

Det svåraste för oss nu är att bestämma namn. Flicknamn har vi nog klart, vi har två att välja mellan. Däremot pojknamn, fy. De flesta är upptagna av vänner/bekanta och man vill inte förknippas med de.utan ett eget namn, som ingen annan i närheten har. Sen vill vi (jag) inte ha några långa namn så de får smeknamn utan då döper jag hellre barnet till smeknamnet. Tex maximilian, jag tycker det är för långt så då väljer jag hellre Max. Eller Samuel, få väljer jag hellre samme som namn. Det var bara exempel. Sen vill jag att det ska låta bra ihop med Lo men inte för lika, ex louie eller Leo. 

Har fått många tips på bo eller Björn men jag vill ju inte att det ska vara roligt eller ironi utan två fina namn som passar bra ihop. 

Jag har ett namn som jag jättegärna vill ha men som Johan totalvägrar. Jag blir så ledsen över att namnet inte kommer användas till vårt barn om det blir en pojke men man måste respektera varandra och kompromissa. Så nu står vi helt utan namn. Tips mottages gärna ☺️

Julen har rusat förbi och igår var det nyårsafton. Den firades med Johans familj hemma hos dem. För en gång skull så "slapp" jag tänka på städning, planering, inköp osv. Lite svårt för mig att släppa kontrollen då det oftast varit jag och Johan som styrt upp allt de flesta ggrna. Men det blev lugnt och lo var med oss nästan hela kvällen. Vid tolvslaget vaknade hon upp i panik av alla raketer och pangandes. Och inte hörde vi henne heller fastän jag sprang fram och tillbaka flr att lyssna om hon vaknat. Hon ville inte somna om utan var vaken med oss resten av natten, kl 4 imorse kom vi i säng och vaknade 12. Så en riktig välbehövlig sovmorgon tog vi! 

Idag har vi inte gjort så mycket alls. Städat lite, vilat, lekt och Johan lagade en gudomlig middag. Lammfilé med potatisgratäng och bea! Supergott! När lo somnat så gjorde vi gino som efterrätt av frukterna som blev kvar från igår. Det har blivit en ny favorit här hemma. Vi fick stå för desserten igår och det var första gången vi gjorde den. 

Imorgon börjar Johan jobba igen, även om det bara är en liten tjuvstart. Sen hoppas vi på att bebis kommer så han blir hemma ytterligare 10 dagar med oss! För vi fick som vi ville, en 2015 bebis! 

Johan och Lo sover fortfarande, själv så har jag varit vaken sen 5 imorse. Är det inte det ena så är det de andra. Kissnödig ena sekunden och kan knappt andas nästa sekund. På det, eftersom man är vaken, så blir man hungrig och då går det absolut inte att sova. Men snart så, snart så går det över och då är den en 100% bättre anledning att gå upp/vara vaken på nätterna när lillfis kommer. 

Igår kväll hade vi besök att Sara och Tobbe, blev pizzakväll med film och kortspel. Tiden rann iväg och slutade med att vi kom i säng ännu senare än planerat men det är självförvållat så får skylla mig själv. 

Lo fick följa med Johan och bowla tillsammans med hans släkt medan jag var hemma för att vila. Bestämde mig sedan för att åka en liten stund men jag klarade nån timme innan jag kände mig alldeles febrig så jag tog med lo och åkte hem! Jag hann vara med på julklappsspelet och vann många paket, mycket gotti och en finsk julskiva ☺️ 

Väl hemma somnade Lo nästan på stört. Jag har roat mig med att kolla på reprisen av tsunamins minnesstund. Usch vad jag får panik.tanken att förlora Lo gör mig iskall. 

Snart kommer Johan hem hoppas jag och då blir det film, om han orkar dvs.