Max blir tre månader nu i veckan och man märker verkligen hur fort tiden går. Hjälp, vad har hänt de senaste månaderna? Jag saknar redan den här första tiden fastän jag fortfarande är kvar i den. Så svårt att förklara. Jag hoppas någon gång att det kanske blir en tredje, även om det känns väldigt långt bort ännu. Men kanske om fyra fem år? Äh, kanske har man hunnit ändra sig. Vi får väl se! Nu är det iallafall full fokus på de två underbara barn vi redan har! 

Max är så lugn och lätt att ha göra med. Han sover för det mesta än så länge och när han väl är vaken så är han nöjd och glad. Favoriten just nu är väl babysittern och babygymmet. Han sitter och pratar med sig själv och figurerna som hänger och dinglar. Självklart så blir det mycket gos och mys tillsammans också men det är en del som ska skötas och tas hand om också. Där kommer storesystern lo in. Hon går ju på förskolan och har sina timmar i veckan men jag brukar försöka ha henne hemma lite extra, vi har det så mysigt tiölsammans. 

Innan Max kom till världen så fick jag hintar och kommenterar att "det är stooor skillnad att gå från en till två barn" och att det är "såå jobbigt och krävs såå mycket mer av en" etc etc.. Och att mina år inom förskolan bekräftade det eftersom att ALLA som haft sina äldre syskon på förskolan medan de varit hemma med småsyskon har varit så noga med sina timmar på förskolan och knappt velat ha sina "stor" barn hemma vid sjukdomar osv. Så jag tänkte att "hmm ja så är det nog"..

Men jag älskar att ha Lo hemma. När vi vaknar på morgonen, utan stress och i lugn och ro kan ta dagen som den kommer. Det känns som att vi fått en speciell relation sedan dess, även om vi hade en innan också men det känns som den stärkts. Vi resonerar, diskuterar lär varandra på ett helt annat sätt än innan. Hon är så snäll mot Max, bryr sig om honom och hjälper till. Under dessa tre månader (peppar peppar) så har hon inte en endaste gång blivit arg eller gjort Max illa. Hon säger att hon älskar honom minst en gång om dagen. När Max skriker när hon sover eller när hon tittar på barnprogram så säger hon inte ett ljud. Hon reser sig upp tar Max hand och tröstar eller hämtar hans napp. Hon är  underbar! Jag vet helt ärligt inte vad vi gör eller gjort som fått henne så Fin mot Max. Jag hade förberett mig på avundsjuka och gå-tillbaka-i-utvecklingsfasen.. Jag säger inte att allt är som på rosor varje dag men under stora hela så kan jag helt ärligt säga att det är så bra som jag skrivit. Sen såklart är det skönt när Johan kommer hem från Jobbet då man får lite avlastning! 

Hursomhelst. Max växer på, det dröjer nog inte många dagar innan han vänder på sig. Han försöker och tar i när han ligger i babygymmet och blir så frustrerad när han fastnar på sidan då inte underarmen hänger med. Men snart så! Han både skrattar och ler när man pratar med honom. Han har även kommit på att han kan göra ljud. Fördet  mesta gör han "shh" eller "ohh" och när han väl kommit igång är det svårt att få tyst på han, hehe. 

Lo har blivit stor tjej som hon själv säger. Hon är väl medveten hur många år hon är och hur många år hon fyller. Visar med fingrarna gör hon också. Genom att titta på Dora har hon lärt sig att räkna till 12 på engelska. Hon är nästan helt blöjfri och går på toaletten "ifed" som hon själv säger. Man får inte vara med utan hon klarar det "hääälv".