Min gammelfarmor levde fortfarande när jag var gravid och jag kommer såväl ihåg när jag berättade för henne att vi väntade barn. Hon blev så glad för vår skull och vi pratade mycket om det. När jag var i vecka 28-30 så blev min farmor mycket sämre. Hon var ju gammal så det var ju väntat men hon var en väldigt pigg tant med mycket go i sig så visst hade nog alla förväntat sig att hon skulle leva några år till men det blir inte alltid som man tänkt sig. När farmor låg i sin säng, på dödsbädden kan man säga, så åkte jag och Johan till tittutklinikeb i Sthlm och tittade på barnet i 3D/4d. Samma dag åkte vi till farmor och visade bilderna och berättade vad hon skulle heta, barnet alltså. Det skulle bli en flicka som skulle heta Lo Ebba Ruth. Lo var mitt och Johans val, Ebba efter Johans mammas farmor och Ruth efter min kära gammelfarmor. Då la hon sina händer på min mage och sa med sina sista krafter att "jag ger dig lo all min energi" sen höll hon kvar länge. Då kunde hon knappt prata utan hade sedan några dagar tillbaka fått skriva på papper det hon ville säga. Två dagar senare gick hon bort. 

När Lo väl föddes så var det som att gammelfarmor var med oss. Jag brukar tänka att all Lo's trots eller extra energi hon har kommer från Ruth. Jag vill tänka så, för då har jag kvar farmor på ett litet vis nära mig. Bredvid los säng, på fönsterbrädan står ett fotografi på Ruth. Jag tänker att hon är Los skyddsängel, som vaktar henne när inte vi kan. 

Så, därav fick lo sitt mellannamn. Ett utav de finaste namn jag vet. Älskade farmor, älskade lo!