Tiden fram tills nu har bara bestått av att lära känna vår nye familjemedlem. Få in alla rutiner och få ihop vardagen. Lo har verkligen varit den optimala storesystern som tagit det hela med ro, hjälpt till, tar hand om sin lillebror.. Hon gör det lätt för oss även om hennes trotsperioder dyker upp ibland. Hon tar efter allt som vi gör med Max det gör hon med sina dockor. Älskar vår lilla Madame! 

Namnet Max då.. Ja vi var inte helt överens, vi var nästan 100 på att det skulle bli en tjej så vi hade inger riktigt namn så när väl HAN kom så fick han heta "lillebror" och "lilleman" de första dagarna. Jag ville så gärna att han skulle heta Harry men Johan totalvägrade så vi kom överens om Max. Jag håller på vänja mig för fullt med namnet. För mig heter han fortfarande lilleman. Älskar när Lo tar efter och pratar med sin "lillaman" som hon säger! Älskade unge! 

Helt ärligt så har jag lyckorus de Lux gör hemma. Världens bästa sambo och två friska och fina barn. Min fina familj! 

Idag på fm tog vi äntligen tag i mitt hår, nu är det ljust och fräscht igen. Älskar känslan av nyfärgat. Extra skönt att ha det gjort innan man får fullt upp här hemma. Johan fick agera barnvakt åt Tyra medan vi var iväg. Hehe lite träning i att ta hand om två barn samtidigt helt själv men han klarade det galant. 

På eftermiddagen åkte vi till vedbobacken där det var snö. Vi hade med oss bobben och pulka men glömde los hjälm. Kändes mig så värdelös som mamma när hob åkte där i backen utan hjälm. Johan fick order av mig att åka med henne så han kunde styra vart de åkte. Mycket folk var det också. Mötte upp min bror med familj och även syster och Tyra. Det var mysigt, lite fjällenkänsla fick vi trots allt. 

Efteråt åkte jag Johan och lo hem till mina föräldrar på lite tacos. Både jag och Johan var helt slut och somnade på soffan. Lo stormtrivdes, all uppmärksamhet från mormor och morfar fick hon och efteråt ville hon absolut inte åka hem. 

Jag hade själv ringt dit i fredags med anledning att jag ville ha en tid bokad för jag antog att man inte får en tid direkt men de sa att jag skulle återkomma på måndagen via min barnmorska då jag ändå skulle dit. 

När hon väl ringde var de lika snäsiga mot henne som mot mig. Hon fick trycka på rikigt ordentligt och var bestämd mot sköterskan på förlossningen innan jag slutligen fick en tid. Däremot så visste vi inte vad det var för tid, om det var dags för snitt, bli inlagd, möte med doktor.. Ingenting fick vi reda på. 

Jag blir så ledsen för jag har mina orsaker, jag har gått på klarasamtal både hos läkare och hos kuratorn och blivit beviljad ett snitt. Varför ska de bevilja nåt som de inte vill? Min barnmorska sa att det står två gånger klart och tydligt utan frågetecken men ändå ska de envisas, jag fattar inte?

Johan blev tokig och ringde igår em men ingen kunde svara varför det var så och att ingen doktor fanns tillgänglig så vi skulle ringa idag (tisdag) och försöka igen att få svar. 

 Vi fick till svar av sköterskan iallafall att det handlade om ett möte med läkare för att gå igenom och bestämma OM det blir nåt men mycket mer visste hon inte.

Det som gör mig ledsen är att man är i en utsatt situation. Det är väl bara föda vanligt tänker ni men förra förlossningen blev ett trauma för mig som slutade med akut kejsarsnitt och tiden efter var inte alls som vanligt. Speciellt när man blivit lovad något, både muntligt och skriftligt, sen blir man helt maktlös när de drar ut på det. Man kan ju liksom inte ångra sig på nåt vis.. 

Min gammelfarmor levde fortfarande när jag var gravid och jag kommer såväl ihåg när jag berättade för henne att vi väntade barn. Hon blev så glad för vår skull och vi pratade mycket om det. När jag var i vecka 28-30 så blev min farmor mycket sämre. Hon var ju gammal så det var ju väntat men hon var en väldigt pigg tant med mycket go i sig så visst hade nog alla förväntat sig att hon skulle leva några år till men det blir inte alltid som man tänkt sig. När farmor låg i sin säng, på dödsbädden kan man säga, så åkte jag och Johan till tittutklinikeb i Sthlm och tittade på barnet i 3D/4d. Samma dag åkte vi till farmor och visade bilderna och berättade vad hon skulle heta, barnet alltså. Det skulle bli en flicka som skulle heta Lo Ebba Ruth. Lo var mitt och Johans val, Ebba efter Johans mammas farmor och Ruth efter min kära gammelfarmor. Då la hon sina händer på min mage och sa med sina sista krafter att "jag ger dig lo all min energi" sen höll hon kvar länge. Då kunde hon knappt prata utan hade sedan några dagar tillbaka fått skriva på papper det hon ville säga. Två dagar senare gick hon bort. 

När Lo väl föddes så var det som att gammelfarmor var med oss. Jag brukar tänka att all Lo's trots eller extra energi hon har kommer från Ruth. Jag vill tänka så, för då har jag kvar farmor på ett litet vis nära mig. Bredvid los säng, på fönsterbrädan står ett fotografi på Ruth. Jag tänker att hon är Los skyddsängel, som vaktar henne när inte vi kan. 

Så, därav fick lo sitt mellannamn. Ett utav de finaste namn jag vet. Älskade farmor, älskade lo! 

Det har varit tomt här ikväll, ingen busig Madame som försöker med det ena och andra. Jag har hunnit ringa vanligt samtal, FaceTime samtal och smsat, vi saknar henne så. Innan Johan somnade låg vi och pratade om tokiga saker hon gjort eller sagt de senaste dagarna! Älskade unge! Vi saknar dig! När jenny kom för att hämta henne stod jag med gråten i halsen och med darrande röst vinkade vi hejdå. Usch! Jobbig känsla det där. 

Hursomhelst har vi passat på att ha en "bara-vakväll". Jag har passat upp på Johan som sagt, han gar ju passat upp på mig i nio månader så det här var det minsta jag kunde göra. Ska fortsätta imorgon så han får chans att vila. Tittade på nya Beck-filmen ikväll, 4 av 5 får den av mig.. 👍

Imorgon har jag lite ärenden att fixa;

-biblioteket ( lämna filmer som lo lånat)

- h&m (lite kläder som ska bytas)

- erikslund (leta efter mössa och pyjamas till bebis, har helt glömt bort detta)

- barnens land (köpa axelmuddar till babyskyddet)

Ska försöka komma iväg tidigt så jag hinner innan allt folk kommer, hörde att det var kaos idag. 

Godnatt!

Till exempel kläder. Blir det en tjej så vill jag gärna att det blir pluttinuttigt med blommor och spets, ja ni vet. Blir det en pojke så älskar jag de lite tuffare kläderna. Självklart så kan flickor också ha det och tvärtom, jag säger inget om det men man väljer ju själv vad man tycker. Andra föräldrar får göra och ha precis som de vill jag lägger ingen som helst värdering i hur de klär sina barn, man gör som man vill. Men vi själva vill ha det så och den dag som Lo eller kotten säger att de vill ha något annat än vad jag tänkt så får det absolut ha så som de vill. Att pojkar har klänning och virse versa är helt okej för både mig och Johan! :) 

Men jag måste säga att det verkligen är SJUKT svårt att hitta neutrala kläder i det stora hela. Det blir liksom mest åt det gråa hållet känns det som samt svart och vitt. Ska försöka lägga upp bild lite senare på det som vi köpt hittills som jag (vi) fastnat för. Det är inte så många plagg utan det är för de första dagarna sen får vi fylla på vart efter som. Blir det en tjej så har vi som sagt 2 stora vakumpåsar med kläder....

Samma sak gäller bebisens rum, jag tycker det är så svårt hur inredningen ska se ut. Jag har ju en bild i mitt huvud hur jag vill att det ska se ut beroende om det blir en pojke/flicka. Och att göra det neutralt är så svårt :) speciellt när man har en flicka redan där allt är väldigt rosa och vitt som går i arv till bebis. 

Jag hoppas att ni förstår. 

Det svåraste för oss nu är att bestämma namn. Flicknamn har vi nog klart, vi har två att välja mellan. Däremot pojknamn, fy. De flesta är upptagna av vänner/bekanta och man vill inte förknippas med de.utan ett eget namn, som ingen annan i närheten har. Sen vill vi (jag) inte ha några långa namn så de får smeknamn utan då döper jag hellre barnet till smeknamnet. Tex maximilian, jag tycker det är för långt så då väljer jag hellre Max. Eller Samuel, få väljer jag hellre samme som namn. Det var bara exempel. Sen vill jag att det ska låta bra ihop med Lo men inte för lika, ex louie eller Leo. 

Har fått många tips på bo eller Björn men jag vill ju inte att det ska vara roligt eller ironi utan två fina namn som passar bra ihop. 

Jag har ett namn som jag jättegärna vill ha men som Johan totalvägrar. Jag blir så ledsen över att namnet inte kommer användas till vårt barn om det blir en pojke men man måste respektera varandra och kompromissa. Så nu står vi helt utan namn. Tips mottages gärna ☺️

Julen har rusat förbi och igår var det nyårsafton. Den firades med Johans familj hemma hos dem. För en gång skull så "slapp" jag tänka på städning, planering, inköp osv. Lite svårt för mig att släppa kontrollen då det oftast varit jag och Johan som styrt upp allt de flesta ggrna. Men det blev lugnt och lo var med oss nästan hela kvällen. Vid tolvslaget vaknade hon upp i panik av alla raketer och pangandes. Och inte hörde vi henne heller fastän jag sprang fram och tillbaka flr att lyssna om hon vaknat. Hon ville inte somna om utan var vaken med oss resten av natten, kl 4 imorse kom vi i säng och vaknade 12. Så en riktig välbehövlig sovmorgon tog vi! 

Idag har vi inte gjort så mycket alls. Städat lite, vilat, lekt och Johan lagade en gudomlig middag. Lammfilé med potatisgratäng och bea! Supergott! När lo somnat så gjorde vi gino som efterrätt av frukterna som blev kvar från igår. Det har blivit en ny favorit här hemma. Vi fick stå för desserten igår och det var första gången vi gjorde den. 

Imorgon börjar Johan jobba igen, även om det bara är en liten tjuvstart. Sen hoppas vi på att bebis kommer så han blir hemma ytterligare 10 dagar med oss! För vi fick som vi ville, en 2015 bebis!