I fredags fick vi ett bud på vår lägenhet vilket vi tog och är så nöjda. Det var lite under det som vi hade tänkt men tillräckligt för att vara bra, Idag var vi och skrev på kontraktet och vad skönt det kändes. Nu kan vi äntligen börja kolla på hus och känna att vi inte har några hinder. De hus som vi har varit med och budat på har gått till andra familjer som redan hunnit bli av med sina lägenheter/hus. Så nu kanske vi har turen med oss också. Ett steg närmare!

 

i fredags firade vi lite men idag gick vi ut och åt medan Lo fick vara hos sanna och tobbe. Och han som köpt lägenheten är en medelålders man som precis separerat och det känns också otroligt skönt. det hade nog känts konstigt att åka förbi lägenheten och sett att det är värsta festerna, precis som vi hade.. Nu blir det inte så =)

 

Kruxet är att han vill ha den redan 1 februari och det gick inte att ändra. Så frånochmed 1 feb är vi bostadslösa än sålänge. Vi har ställt oss i bostadskö och det ser ljust ut men i värsta fall flyttar vi hem till någon av våra föräldrar. Tror ingen klagar att få träffa Lo varje dag =)

 

 

Idag var Lo och fick sin vaccination och det gick faktiskt bättre än väntat. Johan var med och fick hålla i Lo medan jag stod i bakgrunden och fick svälja mina tårar. Hennes gråt bara skär sig i mitt hjärta, det är en helt annan ton än när hon gråter för att hon är hungrig eller trött. Som tur var så repade hon sig rätt så fort, tog 1 minut innan man fick se hennes fina leende igen. Hon hade vuxit 1 1/2 cm på tre veckor så nu går det verkligen undan.

 

Nu har det äntligen blivit budgivning på lägenheten och det ser bra ut än så länge men vi hoppas att det går lite högre ändå. Igår hade det ringt en tjej som ville komma och titta så vi ordnade en tid idag på em eftersom vi ändå skulle iväg till jobbet och titta på Jack som var med i luciatåget. Så det var bara att sätta igång med plock och städ igen och vi har nog aldrig haft så rent och och fint som under denna period. Bara inte någon öppnar garderoberna för då ramlar allt ut som annars har stått framme. Det värsta är mitt fiskminne, jag sorterar, lägger iordning och gömmer undan saker.. Och glömmer såklart bort vart de ligger. I värsta fall så kommer det inte komma fram föräns vi väl flyttar! Stackars Jack och Milla som får vänta på sina julklappar så länge, haha.

 

Luciatåget då. Att man aldrig lär sig. Jag vet att det är utomhus. Jag vet att alla andra år har det varit svinkallt och blåsigt. Jag vet att man blir kvar där ett tag då det säljs lotter, korv, bröd osv. Man ska hinna prata och träffa barnen och föräldrarna. Jag visste allt detta men ändå så hade man för lite kläder på sig. Tillochmed de nya termobrallorna stannade hemma, de som hade varit helt perfekta där. Men nej nej. Nästa år, då banne mig, SKA jag på med sockor, termosar och tjocktröja under jackan. Jag är fortfarande kall som en isbit och sjukt sugen på varm choklad men kylen står tom så det är ju bara att glömma. Och inte har jag lust för fem öre ens att klä på mig och gå ut i kylan för att köpa heller. Så kanske, kanske väntar jag och skickar ett sms till Johan när hans träning närmar sig slutet så kanske kanske han är snäll nog att åka förbi någon bensinmack!

 

Idag under vårt försök till att få ett bra julkort så lyckades vi ta denna fina bild. Tyvärr blev dom inte bättre än så och funderar starkt att gå ner någon dag i veckan till någon av fotograferna här nere på gatan.

 

 

 

Förresten, som jag skrev tidigare så har babyprofsen en julkalender som öppnar en lucka för varje dag. Vi har köpt en pulka och en stokke tripp trapp stol som vi fick för bättre priser än vad dom igentligen skulle ha kostat. Imorgon är det dags igen och denna gång pippi dregglisar som är helt perfekta. 4 för 100:-, perfekt. Passa på!!

 

Och häromdagen så ville dom ha önskemål om vad dom skulle ha i luckor framöver och eftersom att Lo dregglar mer än vanligt så behöver dom bytas rätt ofta. Så en liten önskning från mig och idag kom det upp på facebook.

"Det lönar sig att önska" och tadaa. Det blir att åka dit imorgon innan sthlm, har redan börjat fundera ut vilka färger.. hmm.. Att hitta saker/kläder till Lo börjar snart bli som ett beroende för mig....bra eller inte bra. tja. jag antar att jag får tagga ner lite. Men det är svårt att motstå när de är så bra priser.

 

 

 

Ja, Lo har ju blivit fem månader nu, ja 5 1/2 faktiskt, så jag tänkte posta en liten kort uppdatering om hennes utveckling innan det är dags för sex!!! månadersuppdateringen. Såg att jag glömt den när jag kikade igenom bloggen.

 

Lo sitter helt och håller själv nu och det har hon gjort redan sen hon var fyra månader. Skillnaden nu mot då är att hon hittat balansen och när hon väl är på gång att tippa omkull så hittar hon direkt och håller sig kvar uppe. Vi har rensat mamma och pappas förråd och där hittade vi min hunds gamla hundbädd som jag gjorde rent och satte ett påslakan över. Fick iden ifrån öppna förskolan och den funkar lika bra hemma som där bara att den är lite mindre men passar perfelt för ett barn. Där kan hon sitta och pilla och trixa med sina leksaker långa stunder medan vi vuxna tittar på tv eller har annat att fixa med, utan att vara rädd att hon trillar omkull och gör sig illa. Tänkte att jag skulle försöka få till en bild så ni ser hur jag menar.

 

Hon rullar och vänder på sig nästan så fort vi lägger henne på rygg. Hon kan vända sig från rygg till mage, men inte tvärtom. Vi håller på att försöka träna det eftersom när hon vänder sig från rygg till magläge så blir det jobbigt för henne efter en liten stund och då vore det bra om hon kom på att hon faktiskt kan vända sig själv.

 

Ingen tand i sikte ännu, mamma sa att hon tyckte att hon kände en men jag tror mer att hon inbillat sig. Ioförsig skulle det inte vara så konstigt, Lo dreglar mer än någonsin och ska bita i allt hon ser och känner. Men jag tror vi får vänta ett tag till innan vi ser något.

 

Rutinerna har kommit igång mer nu, jag vet på ett ungefär vad som händer och när det händer. Lo är också ganska medveten om vad som händer men tycker ibland att hon kan få bestämma själv när hon ska sova osv. Det tycker inte vi. Men vi fortsätter att kämpa vidare, kvällarna är det inga problem med utan mer vilostunderna på dagtiden. Återkommer senare hur det gått.

 

Man märker att hon är mer rastlös nu än tidigare och att hon kräver mer utav en. Hon vill vara med mer och titta och lyssna på allt.

 

Maten då. Hon äter i princip allt som severas. Däremot är jag lite hönsmammig och är så försiktig med maten, vad hon äter, hur mycket hon äter och hur hon mår efter maten. Hon älskar gröten, de flesta pureer, ersättningen.. Jag tänkte passa på att gå igenom maten när vi ska til bvc på tisdag. Är orolig ifall hon får för lite/mycket mat och hur man ser att dom verkligen är mätta.  

Blogg-appen håller på att krångla igen, därav glesa inlägg. Jag skriver ju alltid ifrån telefonen när jag bloggar, dels för att det går fortare och dels för bekvämligheten. Sen är nästan alla korten som jag tar tagna med mobilkameran så det blir smidigast.

 

Det snöar och snöar och det blir bara mysigare och mysigare. Vi provåkte Lo´s nya pulka idag och jag tror att hon satt rätt bra i den. Jag tror att den kan vara roligare för henne eftersom att hon kommer upp och ser mer än att bara ligga i liggvagnen. Tyvärr så blåste det lite för mycket och det var inte många grader ute så vi vände och tog med oss Lo i vagnen istället. Och tur var väl det, Lo somnade innan vi ens kommit ut på cykelbanan.

 

Igår så var det visning på lägenheten, igen. Hra inte hört något än men hoppas att mäklaren ringer imorgon och berättar hur det gått. Och medan det var visning så passade vi på att möta upp mamma och pappa för en lunch nere på stan. De var snälla nog att passa Lo en timme innan så vi kunde fixa och städa det sista innan visningen. Efteråt så åkte vi hem till Johans föräldrar där det var glöggmingel med många ifrån hans släkt. Sen var igentligen tanken att vi skulle vidare på 25årsfest men det blev inställd men vi hade ju redan fixat barnvakt över kvällen/natten.. Så vi tänkte passa på att gå ner på stan, bowla och träffa vänner. Istället slutade det med pizza, film, spel, och tvkväll. Mycket mysigare och mer tid för varandra. Lo sov hos sin farmor och farfar (johans föräldrar) och det hade gått hur bra som helst. Det var första gången hon sov där. Imorse var det att gå upp tidigt och hämta Lo för att sedan åka iväg på babysim. Jag var inte med denna gång utan jag agerade kameraman(kvinna) och fotade på sidan om. Under kvällen har Henke varit här och hållt oss sällskap. Han hade köpt med sig mat från spicy hot medan jag och johan stog för efterrätten. Som jag äntligen lyckats med. Fannys recept på tre ingridienser kunde inte misslyckas och det blev så bra. Men vi fuskade lite med tiden i kylskåpet men det vart bara något poängavdrag, annars helt ok.

 

Imorgon ska jag, Lo, pappa och Sanna åka till sthockholm för att hälsa på min farfar och farmor som har blivit så dåliga. Det blir väl det enda julbesöket där som vi hinner med för annars har vi fullt upp ända tills efter nyår.

På tisdag är det dags för Lo att ta sin andra vaccination och Johan ska få följa med denna gång ifall det skulle sluta med att jag står och tjuter som sist. Jag hoppas verkligen att hon inte blir dålig av den för om allt går som det ska så ska jag till jobbet för att se årets Luciatåg. Det gäller att klä sig varmt, tåget är ute och hela förskolan gör det tillsammans. Det går drygt 80 barn på förskolan så räkna med att varje barn kommer med båda sina föräldrar. Sen följer gärna farmor/mormor, farfar/morfar med och tittar och så kanske det finns några äldre/yngre syskon som följer med som inte går på förskolan. Det kommer bli rätt mycket folk och jag passar självklart på att gå och titta, första året som jag själv inte behöver vara med i tåget. För en gång skull kanske jag hinner kika runt lite vad som finns till försäljning (bröd och bakverk) och lottdragning m.m. Och allra mest, att få träffa "mina" underbara barn som jag inte träffat på väldigt länge. Åh vad jag saknar dem!

 

På torsdag är det luciafika på öppna förskolan då man får komma om man har bebisar under 10 månader. Vi kommer nog vara där, som alla andra torsdagar, och jag hoppas på att Lo kan ha sin tomtenissadräkt som jag köpte i oktober när kappahl stängde ner i skrapan.

 

Ska föresten köpa kort på actic, ett 10-gångskort. Går ju redan på friskis men jag har fått tips från föräldrar att dom har pass på fredagar då man får ta med sig sina bebisar och det är ju helt perfa!

 

Ja, en liten uppdatering om vad som hänt och vad som komma ska. Man vet ju aldrig när nästa inlägg dyker upp då den förbaskade appen ska krångla hit och dit, jämt och ständigt. Bjuder på lite bilder och ett videoklipp från dagens babysim.

 

Nä, inte kunde vi hålla oss hemma när johan slutade jobba heller. VI åkte iväg till erikslund för att leta vinterfodrade skor till johan men inga dög, såklart. Så vi gav oss och åkte till ikea istället. Det var nästan helt tomt. Så man kanske ska passa på att åka och handla och gör alite ärenden dagar som denna. Tyvärr såg vi en liten olycka på vägen vid bäckby så det gäller att åka försiktigt. Och ännu mer försiktigt när man har det mest värdefulla man har i bilen. Vi köpte nya kuddar och nya lakan så nu är dom nere i tvättstugan på tvättning. Tycker bättre om när dom är torkade i torktumlaren än när de hänger på tork, dom blir så hårda då.

 

Lo har precis somnat så nu ska vi ta lite glögg med peppisar och ost och titta på stalkers och sedan kalla fakta där det handlar om hells angels.

 

Imorgon hoppas vi att snön ligger kvar men inte lika mycket blåst. Ska försöka bege oss till öppna förskolan på bäckby, det var ju två veckor sen sist. Det blir buss, det är smidigast. Johan får ta bilen för det blir bara bökigt att skrapa rutor och så kanske man har inplogad bil och kör fast osv. Det är en sak om man är ensam men nu är ju Lo med så då blir det inte roligt. Min volvo står hemma hos mamma och pappa på lite semester medans detta väder härjar!

 

Jag kan bli lite irriterad när jag läser och hör alla som klagar på andra "som framställer sitt liv som perfekt på facebook och bloggar osv." Framförallt efter att dom hade med en liknande scen från solsidan. So what?!

 

I min blogg fokuserar jag på det som är bra och vad som jag själv blir glad utav. För mig ger det ingenting att sitta och klaga att "ungen skriker så att jag inte får sova på nätterna.." eller att "nu är johan en skitstövel som...". Ja ni kanske förstår. Och när jag skriver så låtsas jag inte som om jag har ett perfekt liv genom att bara skriva bra saker. Nä, att Lo kanske har haft en jobbig natt är liksom ingenting mot allt annat som hon lyser upp med. Det väger upp. Det är ingenting som förstör min dag liksom så att jag behöver "skriva av mig".. Samma sak om johan och jag haft en diskussion och inte fattar alls hur han tänker. Varför skulle jag hänga ut det? Och sen vet jag att folk gottar sig hellre än att sympatisera. Dom behöver höra negativt om andra för att kunna höja sig själva, så varför skulle jag ge dom det? Och hur kul är det att bara läsa saker som är negativa? allt gnäll? Jag själv tycker att det är så trist att sitta och läsa så att jag nästan spyr. då väljer jag att inte läsa. Gör samma sak om ni stör er på det. Ni behöver inte läsa. Ni behöver inte bry er ifall jag och alla andra positiva människor har en bra dag.

 

För några veckor sedan så fick jag en kommentar på bloggen varför jag skriver allt som om det vore perfekt och om Lo ALLTID är lika glad som man ser på bilderna jag lägger upp. Självklart så är hon inte alltid glad. Det tror jag att ni fattar. Men det är då jag vill och väljer att fota. Det är det som jag vill komma ihåg när jag ser tillbaka på bilder. Inte en ledsen Lo.

 

Jag själv har i nästan hela mitt liv försökt att se allting positivt. Provar att vända på saker och ting och jag tror att man själv blir en gladare människa utav det istället för att leta fel hela tiden. Att hitta något/någon att gnälla på. Precis som nu när alla gnäller om att alla skriver om sitt liv som om det vore perfekt. Men vet ni? För mig är mitt liv helt perfekt. Jag har en helt underbar sambo. En frisk och helt underbar dotter. Bor i en fin lägenhet som jag trivs bra i även om jag vill flytta härifrån så är det för att jag vill bo större. Jag har ett jobb som jag trivs med. Jag har en familj som bryr sig och som umgås rätt mycket med varann. Vi alla är vanliga människor med sina egna problem och olika vardagssituationer.

 

Håller ni inte med? Jag väljer själv att dela med mig att mitt "perfekta" liv och ni väljer att läsa om ni vill. Jag döljer inte men väljer att lägga fokus på det som är bra.

 

Massa svammel men med en liten bebis som vill leka är det inte det lättaste att skriva. Jag hoppas att ni förstår vad och varför jag skriver detta.

 

 

 

 

 

För några år sedan förlorade jag en sex år lång relation. Hon vann honom, i grund och botten en väldigt bra kille.

 

Idag kan jag med stolthet och ärlighet säga att jag vunnit mitt eget första pris. Jag har funnit mitt livs kärlek som jag hoppas ska finnas vid min sida i många många år till. Han har gett mig en bonus på vår kärlek, nämligen vår underbara lilla dotter, Lo. Att se dom tillsammans ger mig rysningar och lyckoruset i mig bara flödar. Jag vet med egna erfarenheter att med allt ont så kommer det något gott utav det. Det blev VI, OSS och tillsammans är vi vår egna lilla familj. Jag älskar dig Johan!

 

 

 

 

 

 

Idag är en sån dag som gör att man helst av allt bara vill stanna hemma. Snöstorm, kaos, blåst och allt annat som man ser när man tittar ut genom fönstret. Självkart skulle jag och sanna trotsa vädret för en storhandling på ica maxi. Det är så skönt att åka dit under förmiddagen då det knappt är något folk att trängas med där. Som sanna sa; "Äh det snöar ju bara lite granna".. för det första så var det ju HELT oplogat på vägarna. Vi trodde att dom hade hunnit med de stora vägarna med icke. Så det blev en liten upplevelse att åka både dit och hem. Men även fast det är snökaos så kan jag inte annat än att tycka att det är supermysigt. Hade jag jobbat hade jag förmodligen inte tyckt det men nu när man kan välja att vara inne eller ute så.. tända ljus, göra varm choklad, och filtar i soffan.. helt underbart! Sen tittar jag ut genom fönstret och ser alla som kämpar i snön. Bilarna, MÄnniskorna. En som tyckte att moppe var en bra ide. En stackars pappa som drar en barnvagn baklänges för att skydda barnet mot snön som snöade in samtidigt som han drar de äldre barnet i en pulka.Cyklister som kämpar i motvind och snö i hela ansiktet. tja, vi har det rätt så bra här inne. Stackars johan och alla andra som måste ut i snökaoset.

 

 

Lo har fått sin första pulka idag. På babyproffsen så säljer dom ut bebispulkor idag flör endast 149:-. Dom har julkalender och för varje lucka är det ett nytt erbjudande. Lo fick ärva en fin pulka i våras men när jag tog fram den häromdagen så var det en spricka i den. Så erbjudandet kunde inte ha passat bättre än nu.

 

Lite om shm då.. (swedish house mafia). Jag Sanna och Johanna åkte tidigt till sthlm för att få lite tid för shopping innan det var dags.. Johanna gick loss i affärerna medan jag och sanna tog det lite lugnare med tanke på att vi skulle åka till london dagen efter. Efter några timmar kom även killarna och vi checkade in allesammans på hotellet. Observera att jag packade ner johannas och emelies biljetter i johans väska innan jag åkte hemifrån.

 

Vi gjorde snabbt iordning oss, en pytteförfest innan det var dags att åka. Johan gjorde iordning sig hos killarna och han mötte mig och gav mig två biljetter. Det jag inte visste var att det var två biljetter, men min och sannas biljett som berg hade tagit hand om som han gett till johan för att ge vidare till  mig. Jag antog självklart att det var biljetterna som jag packade ner i johans väska. När vi kom fram till arenan så fattades det två biljetter. Vi släppte av johanna som mötte upp emelie med deras biljetter och jag johan sanna och berg fick åka tillbaka och leta. Vi skrev ut nya och hoppade in i taxin. när vi kommit en bit så såg vi att receptionisten skrivit ut fel biljetter så det var bara att vända igen. Efter vi skrivit ut rätt biljetter så åkte vi till arenan igen. Och precis när vi nästan kommit fram så kommer vi på att det är iallafall fel biljetter. Dom vi skrivit ut var dom som johanna och emelie gåt in på. Så det var bara att åka tillbaka ännu en gång, springa upp i ALLA våra rum och rota igenom. HIttade inga biljetter. Sanna och Berg kom in till vårat rum och lyfte på en stor tidningshög och där låg dom!!

Så äntligen typ 2 timmar senare så var vi på plats i arenan. Kvällen var magisk, sjukt mycket folk och bra musik.

 

 

Dagen efter så var det dags för London. Mycket trevligt och en upplevelse i sig. Självklart blev det bara massa shopping och goda resturangbesök. Fanny tog iallafall rekordet i trosshopping, 125 par.. Jag själv köpte nog det oväntade köpet nämligen ett fint överkast till Lo´s rum. En halv väska fick jag offra men det var det värt.

Det bästa med resan var att få komma iväg med vänner och göra något roligt, Ännu bättre var det att få komma hem igen. Möttes på flygplatsen av min härliga sambo och fin fina dotter. Med sig hade dom en ros. När jag kom hem stod en stor bukett med vita tulpaner på bordet (som jag älskar) och en liten present.

 

Foton lånade av Fanny,

 

Då har Lo hunnit bli 4 månader och snart 1 1/5 vecka. Känns som om hon funnits med oss mycket längre än så.

Sedan förra inlägget om hennes utveckling har det hunnit hända en hel del faktiskt. Vi kan ju börja med det där med att vända sig från rygg till mage. Hon har vänt sig om 3 ggr och första var på föräldragruppen då hon ville komma åt skaller-pär som låg en bit bort. Jag och Åsa hejade fram henne tills hon tillslut lyckades. Jag tror att hon blev lite paff själv när hon väl hamnade på mage. Nu får vi väl bara se om det kommer mer spontant och av sig självt fler gånger..

 

Hon har varit rätt så stadig från ca 1 månaders ålder och vill gärna sitta och vara med, helst stå upp. Men nu har hon börjat att sitta själv och förra torsdagen när vi var på öppna förskolan med några vänner så satt hon helt själv i nästan 4 långa minuter utan att trilla omkull. såklart var jag med ifall hon skulle tippa men hon klarade det. Jag tror att hon håller på att finna balansen och det går bra verkar det som.

 

 

Händer och fötter är något som är riktigt roligt just nu. Förrutom skaller-pär så är det favoriterna. Händerna har hon länge tyckt vara mumsiga att ha i munnen men nu har hon som sagt upptäckt fötterna. Hon håller i fötterna nästan konstant när hon ligger ner. På morgonen när hon vaknar så finner jag henne med fötterna rätt upp. När hon gråter så håller hon i fötterna. När vi ska byta blöja så är det som om hon vet att nu ska benen och fötterna upp och vips tar hon tag i dem och får värsta greppet. Hon gör liksom halva jobbet. När hon sitter ner vill hon komma åt sina fötter.

 

Häromdagen började vi med lite mat, pureer då alltså. Vi började med palsternackan och sedan katrinplommonen. De första små skedarna var hon lite skeptisk och gav oss luriga blickar. Igår hade vi roliga malin här som hjälpte till att få i sig lite... På kvällen kom farbror henke hit och hälsade på och fick även äran att mata henne medan jag höll i henne och johan filmade. Jädrans vad hon flög på skeden, hon tyckte verkligen om det. Titta själva.

 

 

 

Liggdelen har hon snart växt ur känns det som. I böckerna och rekomendationerna står det att man kan byta till sittdelen vid sex månaders ålder. Men jag tittade idag och det kan inte vara mer än fem centimeter tills hon slår i kant till kant (huvud och fötter). Och är vi ute på äventyr vill hon absolut inte ligga ner i vagnen utan helst sitta upp och titta på allt som finns runtomkring. så flera ggr har jag fått pallra upp kuddar så hon kan sitta upp i liggdelen. Men idag när jag var på bvc så tyckte sköterskan att jag skulle byta till sittdelen men ha den i mer liggande läge än sittandes. Så nu ska vi prova den i eftermiddan.

 

Kläderna som hon kunde ha för två veckor sedan är urvuxna. Tycker att jag får rensa hela tiden. Bodiesar med lång ärm kan hon inte ha i st 56 längre utan nu går på 62, Byxor har hon 68/74 på. Heldressar får vi köpa st 74 på. Hon verkligen växer så det knakar och jag har trott att jag inbillat mig. MEN HÖR: på en månad, sen sist vi var på bvc, så har hon vuxit 3 1/5 cm. Inte konstigt att man får springa och köpa nytt hela tiden. Hon väger 7040, helt galet.

 

Vi har även fått in rutiner, speciellt på kvällen. Vi matar henne vid 21 och hon somnar straxt efter det, oftast somnar hon bara man ger henne napp och snuttis och lägger henne i hennes säng. (korgen som står bredvid min säng). Väcker henne vid 12 för matning och somnar om på en gång och vaknar inte nästa gång föräns... 8-9 på morgonen. Jackpot! Och ingen är gladare än jag eftersom jag själv är morgontrött. Eller var iaf.. Nästa steg är att hon ska få sova i sin stora (spjälsängen) i sitt eget rum, Det blir nog inga problem för henne eftersom att hon sover men värre för mig. Jag tycker inte att lillan ska sova så långt bort, helt själv. Speciellt inte i spökrummet som jag kallar det för. Det har hänt lite skumma saker där inne, så jag själv undviker det rummet på kvällstid. Är jag själv hemma ställer jag upp toalettdörren för rummet liksom så att man inte behöver se in där. så jag vill inte att lilla lo ska behöva sova där alldeles alldeles ensam... Eller så är det bara jag som inbillar mig och använder det som en bra anledning att ha henne nära =)

 

 

 

 

Här är Lo's favoritleksak just för tillfället. En simpel skallra från Ikea, 19:-. Perfekt att greppa, fina färger och bra skallerljud. Den verkar smaka bra också eftersom den ofta är i munnen på Lo. Är hon ledsen så blir hon glad så fort hon ser den. "Den" har till och med fått ett eget namn av oss nämligen "skaller-Pär". Vi går ingenstans utan den och eftersom man är lite arbetskadad har jag även knåpat ihop egna sånger om honom. 

 

Häromdagen när vi var på hattis på lunch så var jag stensäker på att vi glömt kvar skaller-Pär där. Min kollega som även jobbar på hattfabriken lovade mig att titta efter den på kvällspasset men de hittade den inte. Men igår hittade jag den längst ner i skötväskan. Tjoho! Även om den bara kostar 19:- på Ikea så är det liksom Lo's favorit. Så ikväll ska den namnmärkas ifall den skulle komma bort. Och hoppas på att någon skulle höra av sig ifall den försvann! 

 

Idag har det varit en sån där hemmadag då man tar tag i allt som man skjutit upp från föregående vecka. Tvätt, Städ, disk m.m. Ringt samtal kring lägenheten. Det känns som om allt går åt rätt håll iaf. Ska på ännu en husvisning idag när Johan slutat jobba och jag hoppas hoppas Att det är något som passar oss båda!

 

just ja, nyårsplanerna är i rullning nu, denna blir ju lite speciell eftersom vi har Lo. Ingen brakfest som det varit de andra åren utan Den här hoppas jag på en mysig middag med lite vin och trevligt sällskap och en vaken Lo vid tolvslaget! Tänk, det är inte långt kvar nu, tiden bara rusar fram just nu! 

 

ikväll tänkte jag försöka få ihop en liten uppdatering om Lo och hur det går för henne! 

Just idag är det lite mycket i skallen. Mycket inför dopet som snurrar runt, Vi köpte en jättefin dopklänning till Lo i slutet av sommaren som hon fortfarande kan ha, Däremot så har jag inte rikigt kommit på vad hon ska ha för fina kläder efteråt under fikan? Hade ju en fin liten klänning som tyvärr har blivit lite för tajt på henne så jag ska försöka sy om den.. För den är så bedårande söt!

 

Sen ska vi göra smörgåstårta till 60 pers.. Ibland är man knäpp som lovar för mycket men kunde aldrig tänka mig att det skulle komma så många. Jaja tur att jag får hjälp med det iallafall.

 

Håller på lyssna lite på sånger på spotify som vi ska välja till dopet. Los farbror Per ska sjunga en låt som vi bestämt men jag tänkte ev. kanske ha en låt i början innan vi går in i kyrkan och det är den jag hålller på kolla efter.

 

Det gäller att passa på medan Lo tar sin middagstupplur. Snart kommer mamma och hämtar upp oss för att åka vidare till Erikslund och Ikea.

Visst är han fin min älskade Johan? Kortet är taget i slutet av augusti när vi var ute och åt på tabazco, bara han och jag, Jag är så glad att han finns i mitt liv, att han är den som jag kommer hem till varje dag (undantag nu när jag är hemma och är mammaledig, då är det tvärtom).

 

 

Så sjukt hur allting kan hända bara sådär plötsligt. Jag hade ju bestämt mig att jag skulle vara singel ett bra tag efter att haft långt förhållande bakom mig. Men rätt som det är, ett år senare så tar han mig med storm den där Johan. Han var(är) lika envis som jag så det var ju bara att ändra inställning från innan då jag var van med att få precis som jag ville mer eller mindre. Jag kommer aldrig att glömma, ca en månad efter att vi träffats, när jag satt vaken mitt i natten på min balkong och väntade på att han skulle komma upp efter en liten diskussion som vi haft på krogen. Han var nere hos sin bästa vän som var min granne och bodde under mig. Johan kom aldrig upp den natten. Och jag var stensäker på att han skulle komma upp och be om ursäkt. Där satte han mig på plats. Och det var nog där han fick mig. Jag blev intresserad av någon som var svår att få. En kille som många varnat mig för blev plötsligt en kille som blev stor i mina ögon. Jag valde att inte lyssna på de andra och nu har vi varit tillsammans i nästan 2 1/2 år, helt otroligt.  Och att vi två fått världens finaste lilla tjej, Lo. En fin blandning av oss två även om man inte ser så stort likheter ifrån någon av oss riktigt än. Detta kunde jag ju aldrig föreställa mig, då, när jag såg den där busiga partyprissen i trappen första gången.. Och att han var två år yngre än mig gjorde ju inte saken bättre.. tänkte jag då!

 

 

Nu skulle jag aldrig aldrig någonsin byta ut honom mot någon annan. Även om han är en liten  bessewisser som säger allt vad han tycker och tänker ibland så är han den mest snällaste och omtänksammaste kille jag någonsin mött tidigare. Han bryr sig inte bara om mig utan även min familj och sin egen familj och övrig släkt. Han ställer alltid upp för alla, vänner som familj. Har vi fest eller middag så vill han se till att bjuda ALLA, ingen ska få känna sig utanför, alla är välkomna, punkt slut. 

Idag har varit en lång dag för oss alla. Dagen började med ett besök på önstas öppna förskola tillsammans med jenny och stina och deras guldklimpar. Jag och Lo hann bara vara där i 1 1/5timme innan det var dags att bege oss till bäckbys öppna förskola för babymassage. Sen, mina vänner.. sen var både jag och lo slut så vi åkte hem och vilade en stund. Men alltid, lagom tills jag precis somnat in så vaknar Lo så det var ju bara att gå upp och övertala sig själv att vara pigg..Johan kom efter en stund och då kunde jag lägga mig på soffan och bara vila. 15 minuter fick jag nöja mig med innan vi åkte till mamma och pappas nya lägenhet. Köket skulle rivas, golvet skulle bort och en mellanvägg rivas.. Oj vad effektiva vi var, allt fixades på mindre än två timmar. Sen lastades det in i ett släp innan vi åkte hem igen. Blev lite tvmys innan johan och lo somnade på soffan. Själv är jag vaken som vanligt i väntan på att ge lo sin sista måltid för idag.

 

Imorgon är det dags för Lo att få sin 3-månadersspruta. Jag måste nog erkänna att jag är lite nervös så jag har bett sanna att följa med som stöd ifall det brister för mig. Är ju extremt känslig just nu så det skulle inte förvåna mig att tårarna börjar rinna på mig när jag ser min lilla älskling få sina sprutor och skrika av smärta..

 

Häromdagen beställde vi en ny fin babysitter från babybjörn till Lo och den kom idag. Hon har ju en gunga men den är ju lite klumpigare att flytta på så denna passade perfekt. Hon verkade trivas rätt så bra i den också men har inte riktigt kommit på att hon måste få in rörelserna för att den ska gunga.. Men det kommer nog. Har även fått en kassa med lite bra saker från danne och jenny till Lo. Kan ta kort och visa imorgon vad det är för spännande! =)

Visst var det fin färg på den?=)

 

 

 

 

 

 

Åh vad trött jag är, ligger helt däckad i soffan. Jag antar att tröttheten börjar komma ifatt en, eller så är det för att det går mot mörkare tider. Har iallfall haft fullt upp idag.

 

Vi var ju som sagt i kyrkan idag för att planera Los dop. Vi fick träffa en präst som jag kanske inte känner mig helt nöjd med. Hon var rätt så vimsig och ville helst följa allting till punkt och pricka. Mycket gud och böner hit och dit. Hon ville att jag och Johan skulle läsa upp böner vilket vi inte alls vill. Helst hade vi kanske velat ha ett enkelt dop men det gick tydligen inte. Det fanns en ordning att följa.Men det blir nog bra hur det än blir! När vi är inne på den sista delen av planeringen så blir Lo akut hungrig. Det går inte att be henne vänta fem minuter. Fick tillgång till en mikro och fixar iordning vattnet och ska hälla i maten.. MEN VAR ÄR MATEN? jag får en bild i huvudet hur jag ställde burken (som alltid brukar ligga i väskan) hemma på danne och jennys diskbänk i lördags när vi var där.. skit också! Lo blev mer än förbannad och prästen satt med Lo i sitt knä och försökte få Lo på andra tankar genom att vifta med ett stort kors med olika färger framför ögonen på henne. ,"dideldedideli, titta Lo ett kors!!" Jag lovar, det blev inte bättre. När jag försökte packa ihop våra saker och avsluta mötet så blev jag hejdad. Jag skulle visst välja ut fyra psalmer och en bön.. Medan Lo hängde  vrålandes på min axel så skulle jag lyssna på när prästen sjöng dessa psalmer medan jag skulle försöka läsa med i texten. Jag sa att hon skulle ta dom som var mest populära bara för att få kunna åka hem och ge min bebis lite mat.. Lo skrek sig hes och just vid ett sånt läge önskade man att man kunde slänga fram en tutte med lite käk så hon blev nöjd för stunden..Vi blev klara med planeringen tillslut och äntligen kunde vi åka hem för att ge skrutten mat.

 

Efteråt gick vi hem till Sanna och ´tittade på film och bakade en varsin morotskaka som blev supergoda. När johan och tobias hade slutat jobba kom dom hem och vi åt en middag tillsammans innan vi gick hem igen.

 

Lo ligger bredvid oss på mage och tränar. Och vilken skillnad det blivit för bara en vecka sedan. Då låg hon med ansiktet ner på filten och var förbannad för att hon inte kom upp. Men bara på den här lilla tiden så orkar hon hålla upp sig en bra bit och en längre stund innan hon ger upp. Titta så duktig hon är!!

 

 

Tänk vad tiden går fort, jag har glömt att skriva att Lo redan hunnit bli hela 3 månader den 27:e. Helt galet.

När jag tänkter tillbaks till när hon kom och vilken utveckling hon gjort sen dess. Redan vid bara ett par veckor gammal så var hon stadig på kroppen. Eller, jag har inget att jämför med men väldigt många som träffade Lo sa att hon var stadig och tillochmed barnsjuksköterskan sa att hon var tidig med det, Inte för att det igentligen spelar någon roll, alla barn utvecklas i sin egen takt. Varken jag eller Johan sätter några som helst krav för Lo eller jämför med andras barn men visst är det kul att höra med jämgamla hur det går för dom osv, utan att göra någon bedömning i det. Vissa saker är Lo tidig med men andra är hon sen med istället som te x att ligga på mage. Vi har varit jättedåliga med att låta henne träna med det men det kommer.. Självklart så vill man ju att ens barn ska ska kunna de saker som de bör göra i en viss ålder, det ska man ju inte sticka under stolen med. Men ibland blir det inte så och ibland är det så, thats it!

 

 

 

Hursomhelst. Hur är Lo nu?

 

Man märker att vi har en tjej med attityd och starkt vilja. Den starka viljan är både på gott och ont. När hon inte får som hon vill eller om det är något som inte känns bra tar hon i med den största tutan hon har så det ekar här hemma. Det är inget litet gäll skrik utan ett dovt starkt högt skrik. Hon blir alldeles illröd i huvudet och så fort det blir bra så ser man hur det röda försvinner med en gång. Det positiva med en stark vilja är att hon lär sig saker fort. Som te x när vi lägger henne på rygg eller när hon sitter fast i bilbarnstolen så ser man hur hon verkligen häver sig upp, precis som hon gör situps. Sitter hon fastspänd så kämpar hon ändå.

 

 

När hon är trött är hon så otroligt envis och vill inte alls sova även fast man ser att blicken försvinner för stunden. Hon stretar emot och precis när hon är på väg att somna in så kommer hon på sig själv och spänner upp ögonen för hon vill minsann inte sova. Samtidigt så är hon otroligt charmig i sitt sätt att vara!

 

På nätterna har hon börjar drömma väldigt mycket och vaknar ofta till av mardrömmar. (vad nu än det kan vara för läskigt). Det märker man då hon vaknar plötsligt och i samma sekund skriker förtvivlat. När man lyfter upp henne så lugnar hon ner sig och gosar in sig och somnar om i nästa sekund. Det är en otrolig känsla, då känner man verkligen att man ger henne trygghet. Och att hon känner sig trygg. Lillfisen...

 

Just nu tycker jag att det är jättesvårt med maten för Lo. Hur mycket ska man ge? Jag läser på paketet och tar så mycket som man ska men det är ju allt ifrån 165ml-200ml. Ger jag 165 så blir hon inte nöjd. Gör jag nästa mått så äter hon upp allt men får magknip istället. På bvc säger dom att bebisar inte kan äta för mycket utan dom kräks upp det som blir över. Men det gör inte Lo. Hon får ont i magen istället. Och när hon äter/dricker så äter hon upp allting. Måste fråga på bvc när jag ska dit på onsdag. Då är det dags för 3 månaders vaccinet. Buhu, undra vem som kommer gråta mest, Lo eller jag?!

 

Hon har upptäckt sina händer och vill gärna försöka få in hela näven i munnen. Hon undersöker, vrider och vänder, hon smakar.. Och dreglar.. Så just nu är handen en riktigt favorit. Hon har även lite smått börjat ta leksaker. Vi får hjälpa henne i början och hon håller leksaken korta stunder, och gärna en liten del i munnen. Vi köpte en ny som hon verkar gilla.

 

Det roligaste med Lo just nu iaf är att hon är med hela tiden. Med blicken, hon följer röster, hon tittar på saker och vill vara med hela tiden. Att ligga i vagnen är ju supertrist! Hon har även börjat skratta vilket får mig att gråta varje gång. Glädjetårar alltså. Att få höra sin lilla bebis skratta.. Åh my lord! Det bästa som finns!

 

 

 

I våras så köpte vi ett babygym tillsammans med danne & jenny. Eftersom att milla är ett halvår äldre än Lo så kunde dom ha gymet först och sedan kunde Lo ta över det när milla vuxit ur det. Så igår var vi och hämtade det och Lo låg länge och tittade på alla figurer och spegeln. Hon verkade trivas riktigt bra där!

 

 

Åh herregud vad jag stavat och skrivit som en kratta. Förlossningsberättelsen blev så lång och den skrevs så sent på kvällen att jag inte orkat kontrolläsa innan publicering. Jag får nästan ta och ställa mig i skamvrån och skämmas men jag tror ni kan läsa den ändå och förstå vad jag menar. Ibland slinker det in ord och bokstäver som inte alls ska vara med men jag får skylla på att jag har blivit en trött småbarnsmorsa. Som är förbaskat trött. Tydligen! =)

 

Skärpning Jessica!

 

 

 

Idag har vi varit nere på stan och lekt lattemamma. Inte för att jag dricker kaffe men det låter bättre än att säga att "Colamamma". Skulle igentligen provat på råbys öppna förskola tillsammans med Malin och Stella men eftersom Lo har blivit så förkyld under nätterna och det har varit väldigt intensiva dagar för henne så fick det bli en lugn dag. Och sov i nästan tre timmar i vagnen nere på stan, helt otroligt. Sen vaknade hon och då handlade det om sekunder för matning. Och inte var vi i närheten av något passande ställe heller så det var bara att gå det fortaste vi kunde i regnget dessutom till bvc som ligger rätt bra till och mata henne där. Hon vart nöjd och somnade om lika lätt igen. Så hon behövde en liten slappardag tydligen.

 

Konstigt det där, när vi har lagt henne de senaste två nätterna i sin lilla korgvagga bredvid vår säng så blir hon som jätteförkyld och ligger och grymtar med näsan som om hon inte får luft. Hon sover hela nätterna och vaknar vid 8 på morgonen men låter likadan då som när hon somnade. Tar jag upp henne och lägger henne i vår säng så låter hon jättebra och andas så fint och tillochmed med napp i munnen som hon tidigare spottat ut i sin lilla säng. Jag tänkte om det kanske kunde vara nån allergi eller något hon reagerar på i sin säng men vad skulle det kunna vara? Det är samma som det alltid har varit. Någon som har en liten teori? Det känns som om sover oroligt men varje gång jag kollat på natten så sover hon som en stock och verkar inte störas av det.

 

Idag fick jag lite egentid så jag tog ett långt och varmt bad, alldeles ensam i min tysthet. Så lugnt och skönt, bara att kunna koppla bort allt annat. Sen kom Sara och Tobbe förbi medan men det gjorde ingenting. Jag kände mig lite otrevlig men det är så sällan man få sin egentid så när den väl kommer så gör man allt för att inte förlora den. Jag hoppas ni inte blev sura=)

 

Efter en stund, såklart, så började jag att sakna min lilla skrutt. Och eftersom hon ända skulle bada så fick hon bada tillsammans med mig till en början. Vad mysigt det var, första gången vi badar tillsammans. Det är mycket roligare nu när hon är med mer, skrattar och man kan leka tittut och plaska lite än vad det varit innan. Goseunge!

 

Lo och Johan ligger och sover medan jag sitter och knappar på datorn. Har skrivit ihop en liten förlossningsberättelse som ni kan läsa här nedan. Nu är jag helt slut och ska hoppa mars pannkaka i säng, för imorgon är det dags för nya äventyr. Om Lo mår bra dvs.

 

godnatt!!

 

Eftersom att bloggen är som en dagbok för mig där jag skriver, lägger upp bilder och antecknar rätt så mycket gällande Lo så tänkte även jag som alla andra försöka mig på att skriva en förlossningberättelse. Har märkt att det är rätt så roligt att kunna gå tillbaka och läsa gamla inlägg. Och att man skriver medan man fortfarande kommer ihåg, för även om man kommer ihåg i stort, så är det alltid några detaljer och händelser som bleknar bort med tiden. Jag kan säga redan nu att jag glömt vissa saker och eftersom jag hade ett rent helvete med värkar, mediciner och allt så var jag borta i min egna lilla värld och tappade tidsbegreppet totalt. För ca 2 veckor sedan var jag på min efterkontroll där jag fick journal ifrån förlossningen. Vi gick igenom allt och det var rätt skönt att kunna gå tillbaka, få hjälp att förstå, och att bearbeta allt som hände.

 

I min berättelse så använder jag ordet "sköterskan" till alla som var på förlossningen. Jag hade inte koll på vem som var sköterska, barnmorska läkare osv. Så det blir lättast att bara skriva just sköterskan.  Bilderna kan vara lite läskiga att se på om man inte är van så ni vet och inte dom finaste..! Men såhär börjar det iallafall.

 

13 dagar över tiden och jag höll på bli galen. Fick med mig Johan på bio, man vet aldrig om det var sista gången som vi skulle kunna gå på bio på ett bra tag? När vi satt där så satt jag verkligen och kände efter, kanske en liten värk där? nehepp. Men där då? Nej inte då heller. Vi gick hem och visst var jag lite besviken. Man har ju sett på filmer att vattnet brukar gå när man minst vill att det ska gå.

Den natten så vaknade jag vid fyra med djävulsk magont. Kändes precis som den värsta menstvärken någonsin och jag trodde jag skulle dö. Ändå så lät jag bli att väcka johan, jag tog ett bad, laddades ner en app som tog tid mellan värkarna, tog fram min vetekudde. Vattnet hade ju inte gått ännu så jag ringde inte heller till förlossningen. tillslut somnade jag någon timme men vid tio så var jag tvungen att säga något till johan. Jag hade planerat redan innan att inte säga något till någon utan att familjerna skulle bli överraskade helt plötsligt med ett litet mms där vi var samlade alla tre. Hursomhelst, efter tjat från johan så ringde jag till förlossningen och dom sa att jag skulle vänta med att komma fast det var 3-4 minuter mellan värkarna. Det gick ytterligare några timmar, jag ringde igen men fick besked att jag skulle försöka hålla ut lite till men om det höll i sig så var det bara att komma upp. 3 timmar senare så åkte vi. Alla salar var fulla och självklart, självklart så var det som att värkarna försvann. På skärmen syndes nästan ingenting och efter all smärta så var jag bara öppen en halv centimeter.  Blev hemskickade med värktablett och sömntablett och fick en tid dagen efter för igångsättning. Vilken besvikelse. Helst hade man ju velat att det kom igång av sig självt men.. telefonerna hade börjat ringa eftersom varken jag eller johan svarat i telefonerna under hela dagen. Vi ringde upp och berättade som det var och det var en otroligt lättnad. Fick massa goda råd från jenny och det kändes skönt att få stöd från alla där hemma. Vi köpte med oss spicy och åkte hem till johans föräldrar och där tog jag mina tabletter som jag fick med mig. Vips så var jag i min egna lilla värld och allt kändes plötsligt jätteroligt.. Den natten sov jag väldigt bra och i flera timmar.

 

 

 

 

Så var dagen kommen, dagen för igångsättning.. Vi visste ju att idag kommer vår lilla bebis ut. VI var spända när vi satte oss i bilen mot förlossningen.. när vi kom dit så blev jag undersökt och dom tog hål på hinnorna. Det var i stort sett inget vatten kvar så det var inte mycket att göra åt. Alla salar var fulla så vi blev bedda att åka iväg för att äta lunch och komma tillbaka efter 1-2 timmar. Vi åkte hem till mamma för att komma på andra tankar. Väl tillbaka så fick vi ett eget rum, rum nr 8. Precis utanför operationssalen och undersökningssalen. Vi väntade och väntade och jag fick ett drop som skulle sätta igång värkarna.. och allt kom tillbaka.. smärtan. den obeskrivliga smärtan. Fick rådet att gå fram och tillbaka i gången. jag såg och hörde par som kom in på förlossningen och som rullade ut därifrån vidare till BB. Varje gång jag hörde ett bebisgråt som blev jag ledsen och tänkte "När blir det vår tur". Vi hann träffa samma sköterskor under flera skift och höra " Men är ni fortfarande kvar här och inget har hänt.." Ju längre tiden gick desto mer dos fick jag av droppet och självklart blev värkarna mer intensiva. undersöktes och hade inte öppnats något mer. Ännu ondare och tårarna rann hela tiden.. Fick rådet att ta en varm dusch. det var det absoluta sämta tillvalet någonsin men jag gav det ett försök. Har aldrig känt migså utlämnad som då. Johan satt bredvid mig på toalettstolen medan jag satt i duschen. Helt naken och äcklig. Helt utmattad. helt rödgråten.. han fick hjälpa mig med allt. några timmar senare utan någon förbättring så stängde vi av droppet och jag fick tabletter och morfinspruta som skulle ta bort smärtan och ge mig en chans att få sova. Johan fick en egen säng bredvid mig och han låg och höll om mig tills jag somnade..

 

 

 

En ny dag kom och jag blev väckt av sköterskorna som ville sätta igång droppet igen. Redan då hade jag glömt bort hur ont det gjorde så allting började om från början. några timmar senare var jag tillbaka där jag slutade dagen innan. Smärtan från helvete bröt ut och hade jag haft ont innan så var det ingenting mot det jag hade nu. Och ändå bara öppen mellan 1-2 cm. jag bönade och bad att dom skulle ta bort droppet men icke. När det var skiftbyte så fick jag sköterskan som tagit emot oss på söndagen som vi trivdes riktigt bra med. Äntligen fick jag lustgas och vilka förväntningar jag hade.. och vilket fiasko det blev. det hjälpte ingenting så dom provade att höja gasen vilket ledde till att jag tuppade av. Det kändes som om jag dog där. Jag förlorade kontrollen över min kropp, tappade masken på golvet, kände handen falla ner och alla röster försvann längre och längre bort.

Lite slag på kinden så var jag tillbaka igen och sköterskan frågade om jag ville ta epiduralen vilket jag absolut ville. allt som kunde eliminera smärtan var välkommet. Problemet var bara att jag bara var öppen 3 cm och för att få smärtlindringen så hade dom en gräns på 5 cm. Så efter diskussion med läkare så fick jag äntligen sprutan. Narkosläkare kom och det var precis under dom mest intensiva värkarna där det knappt var en minut imellan så ni kan förstå hur otroligt svårt det var att ligga helt blixtstilla. Johan och två sköterskor höll i mig medan läkaren skötte sitt jobb. Sprutan/bedövningen var INGENTING mot värkarna. när det var klart så tog det inte mer än en halvtimme så kände jag inget alls. Värkarna var kvar men jag kände ingenting. Hade jag kommit till himlen? Johan och jag satt och spelade kort och varje gång siffran för värkarna höjdes på moitorn satt jag och garvade för det var ju helt otroligt. Varför fick jag inte det här tidigare?

Mamma och Pappa kom förbi med matlådor och lite snask, johan fick gå ut eftersom det var max två personer i taget som fick vara där. Åh vad jag sökte sympati och kände mig som en liten flicka igen. Jag blev lugn av att ha dom där. Jag hade fått ett litet uppmuntrande brev från sanna och ett fotografi áv henne som var insatt i en ram som jag kunde sätta upp i rummet. Gullunge! Mitt när mamma och pappa var där så var det skiftbyte igen och klockan var närmare 21 nu. Sköterskan berättade att dom funderade på att det skulle bli ett snitt eftersom att det gått nästan 48 timmar sen dom tog hål på hinnorna. Och efter 48 timmar bör man sätta in antibiotika så att det inte ska hända barnet något. ett alternativ var att stänga ner allt än en gång och göra om samma procedur en gång till nästa dag.  Mamma och pappa åkte och johan kom tillbaka. Jag fick kämpa två timmar till och under dessa så släppte epiduralen helt och hållet. Jag trckte och tryckte på den jädrans knappen för att få högre dos. Inget hjälpte.

 

Två timmar senare fick jag antibiotikan. Johan fick kläder för förberedning av snittet som lika gärna kunde hända snart som några timmar längre fram. Medan jag tog kort på johan så kände jag hur min astma kom smygandes. Jag som inte haft astma på väldigt länge och självklart hade jag ingen medicin med. jag ringde på klockan och frågade om sjukhuset hade någon med det hade dom inte? låter lite konstigt men det hade dom inte så dom fick ringa ner till barnakuten och låna därifrån. Läkare kom och konstaterade att jag fått en allergisk reaktion. Min röst lät som en sönderrökt kärring, jag fick svårare att andas. Sprutor i benet, akutknappen trycktes in och plötsligt var hela rummet fullt av folk. Mitt bland alla stog johan och såg livrädd ut. Fick sprutor som skulle motverka antibiotikan, adrenalin sköts in och hela jag låg och skakade. Kände hur allt blod försvann i huvudet och det kändes som mitt hjärta skulle sprängas. Sköterskan som höll i min hand berättade hur hela min bröstkorg hoppade och plötsligt åkte mitt huvud ner mot golvet och fötterna upp i taket. Det gjorde man för att få blodet att komma tillbaka till huvudet.. Där förlorade jag kontrollen helt. Jag minns inget förrutom att dom sa att jag var tvungen att snittas på direkten, inte för bebisens skull utan för min. Dom berättade hur det skulle gå till men jag hörde inget annat än att jag skulle sövas. När dom rullade in mig i operationssalen så hade jag blivit bättre och dom frågade om jag orkade och kunde hålla mig vaken och få bedövning istället för att sövas. Samma procedur som när dom satte in epiduralen gjordes. var tvungen att sitta blixtstilla men det var inte lätt, jag satt bara och ryckte med hela kroppen efter all adrenalin och mediciner jag fått. Sen kände jag ingenting från brösten och ner. Johan satt bredvid mig och höll mig i handen och vi såg ingenting. Dom hade satt upp ett stort skynke för. När jag låg där så skojade jag om att jag kände mig som vargen i rödluvan, när jägaren kommer och skär upp magen med sin kniv för att rädda rödluvan och mormorn. Känseln var borta men jag kände hur dom bökade i magen på mig men det gjorde varken ont eller var obehagligt.

 

 

Tillslut såg vi en blek liten unge med svart hår och hörde hennes skrik. Johan fick följa med personalen till rummet intill för undersökning. När han kom tillbaka hade han ett litet knyte i sin famn och tårarna rann från kinden. Var det på riktigt? var det äntligen våran tur? han satte sig ner bredvid mig och jag låg fortfarande och skakade med all medicin och var nog i chock. Jag synade henne och hon gjorde någon konstig min och min första tanka var att "hjälp, hon har ingen haka".. Självklart hade hon det men från vinkeln jag såg henne ifrån så såg det så konstigt ut, samtidigt som hon var den finaste bebisen jag sett. Jag fick hålla henne i några minuter medan jag blev ihopsydd och innan jag skildes från min nya lilla familj. Eftersom jag blev snittad så var jag tvungen att åka på uppvak i två timmar så johan fick klara sig själv med vår lilla bebis under den tiden. Han fick stränga order om att inte skicka bilder, sms, skriva på facebook att hon kommit. Inte föräns jag var tillbaka.

Jag ville inte missa alla reaktioner. Alla hälsningar. Alla sms. Alla samtal. Jag ville också vara en del av det.

 

 

Uppvaket var det mest långsamma jag någonsin varit med om. Allt var tyst, nedsläckt. En klocka precis framför mig som tickade sakta sakta. Fick värktabletter fastän jag inte hade ont men de var i förebyggande syfte. Jag var helt utmattad och bedövningen började släppa så från att jag skakade av alla sprutor som jag fått ipumpat så skakade jag för jag frös. Tre täcken hade jag men ändå så kände jag mig iskall. Läkaren berättade att det inte spelade någon roll hur många täcken jag hade för jag frös innifrån. Det gick inte att göra någonting åt utan bara vänta. Medan klockan tickade så låg jag och föreställde mig hur det var att vara förlamad. Att försöka röra tårna, benet utan att det hände något. Jag somnade var 3 minut och vaknade av mina egna snarkningar. Jag var så utmattad. Äntligen så kom sköterskorna från bb och hämtade mig. Jag skulle äntligen få träffa min älskade johan och vår underbara bebis. Jag var så nervös när jag rullades runt i sjukhussängen. Vad skulle jag säga? Vad kommer hända? jag var sååå nervös.

 

 

När jag kom in på BB, in på vårat rum så låg johan där. Med en liten Lo i sin famn. Vår Lo! Hon hade haka, tjohoo!! Tankar kom, tårar kom. Johan visade kort från hans finfika som han hade fått nere på förlossningen. Kort på när han fick sätta den rosa nålen på tavlan.. jag började gråta igen för allt jag missat men var så tacksam att det fanns kort jag kunde få ta del av. Sköterskan på BB lovade oss en ny finfika med flagga och allt eftersom vi inte fått fira tillsammans.. Från den dagen, 27/6 kl 00:56 så ändrades våra liv helt och hållet. En liten tjej kom äntligen, efter 17 dagar över beräknat datum, 49 cm lång och 3505 g tung. En ny resa i vårat liv hade just påbörjats.....