Då har Lo hunnit bli 4 månader och snart 1 1/5 vecka. Känns som om hon funnits med oss mycket längre än så.

Sedan förra inlägget om hennes utveckling har det hunnit hända en hel del faktiskt. Vi kan ju börja med det där med att vända sig från rygg till mage. Hon har vänt sig om 3 ggr och första var på föräldragruppen då hon ville komma åt skaller-pär som låg en bit bort. Jag och Åsa hejade fram henne tills hon tillslut lyckades. Jag tror att hon blev lite paff själv när hon väl hamnade på mage. Nu får vi väl bara se om det kommer mer spontant och av sig självt fler gånger..

 

Hon har varit rätt så stadig från ca 1 månaders ålder och vill gärna sitta och vara med, helst stå upp. Men nu har hon börjat att sitta själv och förra torsdagen när vi var på öppna förskolan med några vänner så satt hon helt själv i nästan 4 långa minuter utan att trilla omkull. såklart var jag med ifall hon skulle tippa men hon klarade det. Jag tror att hon håller på att finna balansen och det går bra verkar det som.

 

 

Händer och fötter är något som är riktigt roligt just nu. Förrutom skaller-pär så är det favoriterna. Händerna har hon länge tyckt vara mumsiga att ha i munnen men nu har hon som sagt upptäckt fötterna. Hon håller i fötterna nästan konstant när hon ligger ner. På morgonen när hon vaknar så finner jag henne med fötterna rätt upp. När hon gråter så håller hon i fötterna. När vi ska byta blöja så är det som om hon vet att nu ska benen och fötterna upp och vips tar hon tag i dem och får värsta greppet. Hon gör liksom halva jobbet. När hon sitter ner vill hon komma åt sina fötter.

 

Häromdagen började vi med lite mat, pureer då alltså. Vi började med palsternackan och sedan katrinplommonen. De första små skedarna var hon lite skeptisk och gav oss luriga blickar. Igår hade vi roliga malin här som hjälpte till att få i sig lite... På kvällen kom farbror henke hit och hälsade på och fick även äran att mata henne medan jag höll i henne och johan filmade. Jädrans vad hon flög på skeden, hon tyckte verkligen om det. Titta själva.

 

 

 

Liggdelen har hon snart växt ur känns det som. I böckerna och rekomendationerna står det att man kan byta till sittdelen vid sex månaders ålder. Men jag tittade idag och det kan inte vara mer än fem centimeter tills hon slår i kant till kant (huvud och fötter). Och är vi ute på äventyr vill hon absolut inte ligga ner i vagnen utan helst sitta upp och titta på allt som finns runtomkring. så flera ggr har jag fått pallra upp kuddar så hon kan sitta upp i liggdelen. Men idag när jag var på bvc så tyckte sköterskan att jag skulle byta till sittdelen men ha den i mer liggande läge än sittandes. Så nu ska vi prova den i eftermiddan.

 

Kläderna som hon kunde ha för två veckor sedan är urvuxna. Tycker att jag får rensa hela tiden. Bodiesar med lång ärm kan hon inte ha i st 56 längre utan nu går på 62, Byxor har hon 68/74 på. Heldressar får vi köpa st 74 på. Hon verkligen växer så det knakar och jag har trott att jag inbillat mig. MEN HÖR: på en månad, sen sist vi var på bvc, så har hon vuxit 3 1/5 cm. Inte konstigt att man får springa och köpa nytt hela tiden. Hon väger 7040, helt galet.

 

Vi har även fått in rutiner, speciellt på kvällen. Vi matar henne vid 21 och hon somnar straxt efter det, oftast somnar hon bara man ger henne napp och snuttis och lägger henne i hennes säng. (korgen som står bredvid min säng). Väcker henne vid 12 för matning och somnar om på en gång och vaknar inte nästa gång föräns... 8-9 på morgonen. Jackpot! Och ingen är gladare än jag eftersom jag själv är morgontrött. Eller var iaf.. Nästa steg är att hon ska få sova i sin stora (spjälsängen) i sitt eget rum, Det blir nog inga problem för henne eftersom att hon sover men värre för mig. Jag tycker inte att lillan ska sova så långt bort, helt själv. Speciellt inte i spökrummet som jag kallar det för. Det har hänt lite skumma saker där inne, så jag själv undviker det rummet på kvällstid. Är jag själv hemma ställer jag upp toalettdörren för rummet liksom så att man inte behöver se in där. så jag vill inte att lilla lo ska behöva sova där alldeles alldeles ensam... Eller så är det bara jag som inbillar mig och använder det som en bra anledning att ha henne nära =)