Åh vad trött jag är, ligger helt däckad i soffan. Jag antar att tröttheten börjar komma ifatt en, eller så är det för att det går mot mörkare tider. Har iallfall haft fullt upp idag.

 

Vi var ju som sagt i kyrkan idag för att planera Los dop. Vi fick träffa en präst som jag kanske inte känner mig helt nöjd med. Hon var rätt så vimsig och ville helst följa allting till punkt och pricka. Mycket gud och böner hit och dit. Hon ville att jag och Johan skulle läsa upp böner vilket vi inte alls vill. Helst hade vi kanske velat ha ett enkelt dop men det gick tydligen inte. Det fanns en ordning att följa.Men det blir nog bra hur det än blir! När vi är inne på den sista delen av planeringen så blir Lo akut hungrig. Det går inte att be henne vänta fem minuter. Fick tillgång till en mikro och fixar iordning vattnet och ska hälla i maten.. MEN VAR ÄR MATEN? jag får en bild i huvudet hur jag ställde burken (som alltid brukar ligga i väskan) hemma på danne och jennys diskbänk i lördags när vi var där.. skit också! Lo blev mer än förbannad och prästen satt med Lo i sitt knä och försökte få Lo på andra tankar genom att vifta med ett stort kors med olika färger framför ögonen på henne. ,"dideldedideli, titta Lo ett kors!!" Jag lovar, det blev inte bättre. När jag försökte packa ihop våra saker och avsluta mötet så blev jag hejdad. Jag skulle visst välja ut fyra psalmer och en bön.. Medan Lo hängde  vrålandes på min axel så skulle jag lyssna på när prästen sjöng dessa psalmer medan jag skulle försöka läsa med i texten. Jag sa att hon skulle ta dom som var mest populära bara för att få kunna åka hem och ge min bebis lite mat.. Lo skrek sig hes och just vid ett sånt läge önskade man att man kunde slänga fram en tutte med lite käk så hon blev nöjd för stunden..Vi blev klara med planeringen tillslut och äntligen kunde vi åka hem för att ge skrutten mat.

 

Efteråt gick vi hem till Sanna och ´tittade på film och bakade en varsin morotskaka som blev supergoda. När johan och tobias hade slutat jobba kom dom hem och vi åt en middag tillsammans innan vi gick hem igen.

 

Lo ligger bredvid oss på mage och tränar. Och vilken skillnad det blivit för bara en vecka sedan. Då låg hon med ansiktet ner på filten och var förbannad för att hon inte kom upp. Men bara på den här lilla tiden så orkar hon hålla upp sig en bra bit och en längre stund innan hon ger upp. Titta så duktig hon är!!