Jag kan bli lite irriterad när jag läser och hör alla som klagar på andra "som framställer sitt liv som perfekt på facebook och bloggar osv." Framförallt efter att dom hade med en liknande scen från solsidan. So what?!

 

I min blogg fokuserar jag på det som är bra och vad som jag själv blir glad utav. För mig ger det ingenting att sitta och klaga att "ungen skriker så att jag inte får sova på nätterna.." eller att "nu är johan en skitstövel som...". Ja ni kanske förstår. Och när jag skriver så låtsas jag inte som om jag har ett perfekt liv genom att bara skriva bra saker. Nä, att Lo kanske har haft en jobbig natt är liksom ingenting mot allt annat som hon lyser upp med. Det väger upp. Det är ingenting som förstör min dag liksom så att jag behöver "skriva av mig".. Samma sak om johan och jag haft en diskussion och inte fattar alls hur han tänker. Varför skulle jag hänga ut det? Och sen vet jag att folk gottar sig hellre än att sympatisera. Dom behöver höra negativt om andra för att kunna höja sig själva, så varför skulle jag ge dom det? Och hur kul är det att bara läsa saker som är negativa? allt gnäll? Jag själv tycker att det är så trist att sitta och läsa så att jag nästan spyr. då väljer jag att inte läsa. Gör samma sak om ni stör er på det. Ni behöver inte läsa. Ni behöver inte bry er ifall jag och alla andra positiva människor har en bra dag.

 

För några veckor sedan så fick jag en kommentar på bloggen varför jag skriver allt som om det vore perfekt och om Lo ALLTID är lika glad som man ser på bilderna jag lägger upp. Självklart så är hon inte alltid glad. Det tror jag att ni fattar. Men det är då jag vill och väljer att fota. Det är det som jag vill komma ihåg när jag ser tillbaka på bilder. Inte en ledsen Lo.

 

Jag själv har i nästan hela mitt liv försökt att se allting positivt. Provar att vända på saker och ting och jag tror att man själv blir en gladare människa utav det istället för att leta fel hela tiden. Att hitta något/någon att gnälla på. Precis som nu när alla gnäller om att alla skriver om sitt liv som om det vore perfekt. Men vet ni? För mig är mitt liv helt perfekt. Jag har en helt underbar sambo. En frisk och helt underbar dotter. Bor i en fin lägenhet som jag trivs bra i även om jag vill flytta härifrån så är det för att jag vill bo större. Jag har ett jobb som jag trivs med. Jag har en familj som bryr sig och som umgås rätt mycket med varann. Vi alla är vanliga människor med sina egna problem och olika vardagssituationer.

 

Håller ni inte med? Jag väljer själv att dela med mig att mitt "perfekta" liv och ni väljer att läsa om ni vill. Jag döljer inte men väljer att lägga fokus på det som är bra.

 

Massa svammel men med en liten bebis som vill leka är det inte det lättaste att skriva. Jag hoppas att ni förstår vad och varför jag skriver detta.