Hursomhelst. Nu kommer jag varna känsliga läsare. 

I lördags var jag med mitt jobb på en rolig aktivitetsdag. Jag kände att jag behövde göra något och lite annat att tänka på. Vi hade jätteroligt. Men. Det satte igång processen. Mitt i allt så kom det en lättare blödning. Hmm, ja det går nog snart över, inget mer med det. Jag kom hem. Lo somnade, Johan åkte iväg på 25årsfest och jag somnade i soffan. Jg vaknade med sånt magknip som gjorde så ont. Skrev både till mamma och Sanna men mamma hade somnat och Sanna var på julbord. Jag ville inte skriva till Johan för jag ville att han skulle få vara iväg med sina vänner och få lite annat att tänka på. När klockan började närma sig 00:30 så skickade jag tillslut ett sms till Johan. Sanna hämtade honom och jag somnade med världens bästa vid min sida. 

På söndagen så var allt som vanligt. Vi blev bjudna på lunch hos Sanna och Tobias. På kvällen kom Henke och Jenny förbi med lite mat och tittade lite på tv. Mitt under solsidan fick jag sådär ont igen men jag häll mig verkligen och tänkte att det går över. När de hade gått så blev allt ännu värre. Riktiga krämpor. Precis som förvärkar som kom med 3-5 minuters mellanrum. Jag trodde verkligen att du jäklar ska jag föda barn. Men det skulle jag ju inte. Ringde till 1177 som sa att jag skulle åka in till akuten. Fick ringa och väcka mamma och pappa som fick komma och hämta en sovandes Lo. Vi åkte in och jag fick komma in på en gång. Vi fick ett eget rum och blev undersökta. Det konstaterades att "allt" var på väg ut men det hade inte lossnat än. Ingen operation utan de ville lösa det på medicinskt sätt. Vilket jag igentligen inte ville men eftersom såna operationer inte görs under natten så var det de enda alternativet. Fick tabletter hit och dit, morfin som smärtlindring som inte hjälpte så mycket. Fick komma upp på en avdelning, eget rum och en extra säng till Johan. Världens bästa personal som hjälpte mig med ALLT. Stackars Johan kunde bara se på. 

Fick en till smärtlindring som hjälpte mycket mycket mer. När man är där så får man som storta blöjor typ och allt bara blödde igenom. Jag fick byta 4 stycken på 10 minuter. Det kom ut som knytnävar och jag tänkte hela tiden att nu kommer det men nej. Bara massa blod. En till undersökning gjordes och nu försökte han ta ut alla rester men allt kom inte med. Han ville fortfarande inte boka in en operation utan tyckte att vi skulle köra några timmar till. Då brast allt för mig. Smärtan var värst och att allt blev tvärtemot vad jag önskat. Jag hade ju bestämt mig för operation och hade en tid idag, tisdag igentligen. Och så blev det inte så. Och jag förstår verkligen ALLA som rekommenderade mig kirurgisk hjälp än medicinskt. Det kom en ny läkare på morgonen och gjorde en undersökning och sa att vi kör på operation nu. Äntligen. Jag blev såå lättad. Det som var värst var att jag fick vänta 13 timmar på en tid. Men eftersom jag kom in akut så blev det ju prioriteringar och kag var väl inte på topp.. Men tillslut så. Det tog 15 minuter och allt kändes så jäkla bra efteråt. Smärtan var borta. Inga blödningar. Jag fick äta och dricka igen. Vilket jag inte inte fått göra på över ett dygn. Så det första jag sa när jag vaknat på uppvaket var " hallå hallå, ni kan väl vara så snälla att skicka upp mig på avd igen, jag vill inte missa fikastunden".. Sköterskan skrattade och ringde ner personal direkt. När jag kom upp på avd stod Johan och väntade. Allt som allt hade tagit 45 min. Vi var tvugna att vara kvar två timmar efteråt och kl 23:30 var vi hemma. Vi fick välja om vi ville sova kvar men vi ville bara hem. Lo sov hos mamma och pappa ocj de lämnade på förskolan imorgon. Dessvärre ringde de ocj sa att lo inte var så pigg så Johan fick åka och hämta hem henne. Gos för oss! Vi får se hur det blir imorgon för los del. Ingen feber och pigg som sjutton. Själv är jag hemma imorgon med och börjar äntligen jobba på torsdag!