Går man lite längre bak i bloggen så hittar man bilder från förra sommaren, då Lo var ett år. Det kändes som det inte var alls så längesedan men man ser på korten hur liten och pluttig hon var. Knappt något hår, kläder som nu är urvuxna sen lång tid tillbaka.. Det känns som att man inte uppskattar tiden tillräckligt. Missförstå mig inte nu men det är så svårt att förklara. Hmm. Ja men som nu tex . Nu ser jag Lo som en stor tjej, i nuet. Men om ett år när jag tittar tillbaka så kommer jag att säga samma sak som jag sa tidigare i inlägget "åh så liten hon var" för att jag jämför henne med så är och ser ut då. Äh, krångligt men jag ska verkligen försöka njuta varje minut med henne. Rätt som det är så har det gått tio år och småbarnsåren är förbi och jag antar att man kommer sakna ihjäl sig lite då också! 

Jag tror stenhårt på vår nya altan och ser mysiga och sena sommarkvällar framför mig. Lite vin, bra musik och vänner och familj på besök. Spelkvällar och lugna kvällar! Åh vad jg längtar! 

Jag har alltid varit anti Ullared och trott att det bara är massa skit som säljs. Men när jag väl kom dit så gick jag och Johan loss med shoppingen. Visst, mycket var skit, men mycket mer var bra. Tex så åkte vi dit innan jul och det var ju perfekt att köpa julklappar till barnen. Samma märken som finns i leksaksbutikerna hemma och på nätet fast hundralappar billigare. Inredning till hemmet fanns det mycket av också, liksom massor av annat som kanske inte är nödvändigt men som man vill ha ändå! Helt perfekt!

 

 

Denna gång så har vi gjort det till en tjejresa, johan och lo får vara hemma och passa huset. Perfekt med lite egen far och dotter tid ihop. Hursomhelst så åker vi på torsdag och kommer hem igen på fredag kvällen om inget annat dyker upp. Boende är fixat, nu är det bara fixa lite ny musik på spotify så man klarar sig både dit och hem. Takboxen ska på, såklart!! Tveksamt om en Volvo verkligen räcker för fyra tjejers shopping ;)

 

Varför Ullared då? Jo, vi har ju alltid sett till att åka till London, varje höst och vår för lite shopping. Vi var där senast i oktober och det var ju vi talade om för mamma att sanna var gravid. Och Eftersom att det inte är så långt kvar nu tills det är dags så kändes det bättre att hålla sig kvar inom Sveriges gränser. Får se om det kanske blir någon ny tradition, London på hösten och Ullared på våren, eller tvärtom. det lär ju visa sig =)

 

Är såå taggad och det bara kliar i fingrarna, det så bli såå roligt!!

 

 

 

Idag har vi haft n riktig mysdag med lilla familjen. Hade stängning idag så fick jobba till fem som vanligt på torsdagar. Det gjorde inte så mycket, det var ju så härligt väder. Johan kom kl. 16 och hämtade Lo och åkte hem för att invänta mig. När jag körde in på gården var dom på väg ut för att gunga, så de fick dem göra medan jag gjorde en liten uppfräschning.

 

Våra planer inför kvällen blev inställda så då passade jag på att ta med Johan och Lo till Kalle på spången (ett café här i Västerås) för middag. Lo var på sitt absoluta bästa humör och skötte sig till max. Hon har blivit så rolig nu när hon kan svara för sig själv och föra en snart riktig dialog. Jag och Johan åt en varsin grillad baguette medan lo fick pasta och köttbullar.

 

 

Efteråt så tog vi en liten instickare hos Johans föräldrar. det är så roligt att se hur Lo trivs där och tar för sig. Hon satt hos farfar mestadels av tiden och hade mysigt. Lo somnade nästan på en gång när vi kom hem, så snart ska jag och Johan titta vidare på vår serie som vi följt ett tag nu, Breaking bad. Vi är inne på sista säsongen nu och inte alls många avsnitt kvar. Buu, vad ska vi då titta på varje kväll innan vi somnar? Har ni nåt tips på bra serier? Vi följer redan Sons of anarchy och game of trones.

Sitter här hemma tillsammans med lo nedbäddad i soffan med filt och myser framför Emil. Det är första gången hon tittar och intresset är väl sådär. Inget slår Pippi, såklart. 

Hon har ett Pippi nattlinne som hon verkligen älskar. Så fort hon ser det så slänger hon av sig kläderna och på med linnet. Imorse hade vi världens konflikt då hon absolut inte ville ta av sig nattlinnet. Det skulle vara på, punkt slut. Kasta sig på golvet, skrev, rev sig själv i ansiktet av förtvivlan. Jisses! Men på fem minuter var det över och honnörs stans gladaste unge igen. 

Igår bjöds det på våfflor, både på förskolan och hemma. Oj vad lo åt, 1 1/2 våffla på förskolan till mellis.. Och hemma.. Ja när vi väl gjort iordning smeten och allt kom vi på att vi inte hade något våffeljärn. Vilken miss. Vi fick åka och köpa ett och när vi väl kom hem så hade lo tröttnar och det var dags för henne att sova. Men nu har vi iaf ett till nästa år :)

- 26 december hade jag en överraskningsdag för Johan. Det var spa och vi hade en hel relax avd tillsammans i tre timmar. Därefter hade vi massage i 60 min i samma rum. Helt underbart. Efteråt så hade jag bokat bord på en resturang där jag även ringt dit en av Johans bästa vänner och hans tjej utan Johans vetskap. Allt blev en hit.  Mycket prat och vin avslutades med att jag och Johan gick på bio. Denna dag var helt sagolik och även denna dag som vi förlovade oss. Det var ingen av oss som gick ner på knä eller så utan detta hade vi pratat om länge fast inte just detta datumet. Det bestämde vi eftersom att det verkligen var en riktig johanochjessica dag. Bättre än så kunde det inte blivit. Jag älskar dig Johan! 

- vi köpte en ny bil, en nästan likadan som vi hade men med annan färg. Vi trivdes så bra med den förra som blev förstörd så vi ville ha en likadan. Vår nya pärla!

- Sanna och Tobias var på ultraljud och förväntas få en liten flicka i slutet av juni :) jag ska bli moster, tjoho!

- Johan blev morbror och lo fick en kusin i mitten av februari. En liten Wilma blev det. Underbart söt är hon. 

- slutet av februari åkte vi med jobbet till Sthlm för att shoppa och gå på musikalen flashdance. Jag fick även tid till att träffa min underbara vän lina, även om det bara var en timme så betyder det massor!! 

- helgen efter åkte jag och Johan till sthlm för att shoppa, vara, äta god mat uppleva Sthlm tillsammans. Bodde på ett mysigt hotell i närheten av där jag en gång i tiden bodde. Behövde göra om de negativa minnen till nya positiva! Underbart!

En fin jul hade vi tillsammans med våra nära och kära. En halv vecka innan julafton så åkte jag på magsjukan. Två dagar efter jul åkte Lo på magsjuka. Tre dagar senare så var John inklusive 10 av vår vänner magsjuka, troligtvis lo som smittat. Helt galet. Nyårsaftonen blev därför lugn och stillsam. Tittade på lite fyverkerier vid tolvslaget innan vi åkte hem, jisses det måste vara år sedan sist det hände. Rätt skönt faktiskt ! 

I slutet av februari visade nästa graviditetstest positivt. Humöret på topp, veckorna gick, och alla tummar och tår var hårt knutna för att det skulle gå hela vägen denna gång. Pratade med min bm och jag önskade att få göra ett tidigt ultraljud pga min oro. Fick ett nej, att det inte fanns någon anledning. Hon menade på att det bästa är att lyssna på kroppens signaler. Illamåendet, trötthet, kisseri och allt sånt där. Avtar det tvärt, från en dag till nästa bör man oroa sig. Och ifall jag gjorde ett ultraljud i vecka 7 och tro att allt är frid och fröjd så kan jag lika gärna få missfall igen och att jag blir ännu mer besviken. 

Ni kan ju tänka er hur mycket man går och känner efter. "Åh är jag tillräckligt trött nu" eller "har jag ömma bröst eller inbillar jag mig bara". Kort och sagt; jag blev överstressad och nojig. En dag när bilen var på verkstan och Johan hämtade mig och lo från jobbet så pratade vi i bilen, såhär lät det ungefär;

Jag: Johan jag känner på mig att något är galet, igen. Varje gång jag går på toa så är jag övertygad om att det ska vara blod i trosorna.

Johan: nä nu får du ge dig, sådär kan du inte gå runt och tänka.

Jag: nej jag vet men det känns som om jag förbereder mig för besvikelsen liksom. Mardrömmar som säger samma sak..

Johan: sluta nu, det här kommer gå bra. 

Jag: ja, ja jag ska sluta det är bara trams.. 

Morgonen efter så kommer blodet jag väntat på. Det var där, i trosorna som jag förutspått. Missfall igen. Som jag kände på mig och sa till Johan dagen innan. Så jäkla typiskt. Mamma fick köra lo till förskolan medan jag låg i sängen som ett kolli. Bara stirra ut genom fönstret. Tårarna brydde jag mig inte om. Jag inbillade mig att om jag låg helt helt stilla så kanske det inte skulle komma något mer. Ibland kan man få en liten blödning utan att det är missfall. Men så var det såklart inte, men jag låg still i flera timmar ifall.. Ringde kvinnokliniken och de beklagade och gav mig en tid 1 vecka senare. 1 vecka senare???  I en vecka fick vi gå ovetandes med hundra frågor, miljoner tankar och en stor klump i magen. När det var daga att åka dit så fick vi komma till specialstnödravården. Ni som varit där vet att det är där man gör sitt rutin ultraljud för första gången, man får se sin lilla bebis där inne. I samma väntrum satt vi med förväntansfulla blivande föräldrar. Bara att vi skulle få bekräftat med hjälp av ultraljud att vi fått missfall. Vilken vi redan visste. Men någonstans, även om det bara var en liten liten liten gnutta, så hoppades jag att jag haft tvillingar och att bara ena stöts ut och den andra var vid liv. Men via ultraljudet såg man ingenting. Inget som var eller hade varit. Under en vecka hade kroppen skött allt själv så inget fanns kvar. Jag frågade om de kunde se om jag ens varit gravid och att testet kanske visat fel och att blödningen bara var min sena mens. Det hade ju varit så mycket bättre. En sak som jag hakat upp mig på var något som min barnmorska sa efter första missfallet; "att få ett missfall är jättevanligt, en stor procent får ett missfall under sitt liv. Men två är inte lika vanligt. Efter tre börjar man göra en utredning". Så detta var min andra gången, inget bra tecken alltså. 

 

Ständiga tankar som

- kommer lo få ett efterlängtat syskon?

- kommer vi få uppleva denna underbara härliga känsla igen? Om inte så kommer jag gå under känns det som. 

Jag och min syskon har sån bra kontakt och vi pratar minst en gång om dagen och jag önskar verkligen att lo också ska få uppleva det. Någon att busa med, bråka med, älska, leka med. Ja allt sånt...

Nu, för tillfället så har vi släppt tanken med att bli gravid. Det kommer när det kommer. Vi vill inte bli besatta eller att det är de enda som vi tänker på. Vi vill ta vara på varandra och den familj vi är nu. Men någon dag, någon gång.. Jag hoppas jag hoppas verkligen...