Jag och Johan åkte ner på stan, åt lunch, shoppade lite fint till hemmet, åkte vidare till erikslund tittade lite där och nu är vi äntligen hemma och inväntar Lo. När hon kommer blir det en promenad till Henke och Jenny (Johans bror m. Sambo) för att hälsa på innan det är dags att åka vidare på kalas hos min kära syster! 

Johan är i Stockholm med sina bröder på någon standup grej och Lo har precis somnat. Självklart passade jag på att ta ett glas vin och bara vara. Satte på en spotifylista som var hits från 00-talet och framåt. Påminns om så mycket man varit med om, både bra och mindre bra saker. Varje låt har sin egna lilla verklighet som gett mig mer erfarenheter för varje gång.

 

Mina fina vänner som jag saknar otroligt mycket. Det är det enda negativa med att skaffa sambo och barn, man har inte samma tid längre som man hade innan. Jag skulle aldrig byta bort Johan och Lo men att få spola tillbaka tiden för en gång och chansen att uppleva lite igen skulle ju vara otroligt roligt. Men bara för en dag sen vill jag tillbaka till min verklighet igen.

 

Men det jag saknar är det spontana. Efter jobbet när jag kom hem helt slut, la mig på sängen och det plingade på dörren och där stod alltid två av mina tjejkompisar med ett spel under armen. Slutade alltid med vilda spelkvällar mitt i veckan. Eller en tvåtimmarspromenad. Eller så kom en annan med en flaska vin som vi delade och lyssnade på musik tills grannarna bankade i väggen. Rätt som det var kunde vi ligga ett helt gäng i soffan, bakis, med en varsin ben & Jerrys efter en riktig brakkväll. Jag behövde aldrig känna mig ensam och jag kan säga helt ärligt att det inte var vänner som man bara hade för att man var singel. Nej anledningarna att vi inte ses lika ofta är olika men det största är att alla har sitt eget. Sin egna familj som ska gå framåt och ibland kan det vara svårt att hitta luckor som passar alla. Av alla oss som umgicks då är det ingen som är singel längre. Några har barn. Några är sambos. Nån är gravid. Det som är så himla skönt och som betyder så oerhört mycket för mig är att varje gång vi hörs eller ses så känns det som om vi aldrig varit ifrån varandra.  Så himla kul att ses när det går och det gäller att ta vara på varje gång för en sån vänskap är så värdefull. Ni är bäst!

 

 

Idag har min pappa varit här och hjälp Johan att fortsätta gräva, vi vill bli klara nu nu nu! Får försöka ta det lite lugnt så ingen av oss sliter ut sig för det är verkligen slitsamt! 

Häromdagen när jag åkte till Ullared så åker man på samma väg som man åker om man ska till Värnamo där min syster bodde i ett år. Ibland när jag ville komma bort från min vardag så åkte jag till henne, vi umgicks, passade på att klippa/färga håret och bara var. Vi hade bra kontakt och så men inte alls så som vi har nu, nu pratar vi en gång om dagen, minst. Hursomhelst, ibland kan jag sakna det. Sakna staden, även om jag själv inte bodde där, sakna den tiden.. Det påminner om så mycket! 

Samma väg ger mig även magknip, svårt att andas och väldigt nära till gråt. Jag kommer aldrig aldrig aldrig någonsin glömma känslan jag hade när jag skulle åka till min dåvarande pojkvän i Olofström slutet av 2008. Känslan som är ovetandes, vi hade bestämt att jag skulle komma och fick inget svar i telefonen förän jag var nästan framme, alltså 5 timmar senare. Då han bad mig åka hem igen. Den känslan. Den klumpen i bröstet. Fy den är så sårande. Jag åkte vidare iaf och där tog allt slut. Två dagar senare. Samma väg hem igen. Jag minns ingenting nästan förrutom att jag grät mig igenom 6 timmars bilresa, ensam i bilen. Livet var slut och var verkligen fem år över, så fort, så lätt? Det jag inte visste då var att ett helt nytt kapitel i mitt liv började. Just då just där! Jag önskar att jag kunde gå tillbaka i tiden och berätta för mig själv då hur min framtid skulle se ut några år senare. Kanske hade jag inte behövt ha ett stort ärr som nog aldrig kommer försvinna från mitt hjärta? Kanske skulle jag sett genom allt och förstått tidigare? Kanske skulle jag inte varit lika trasig som jag då var? Tagit andra beslut och litat mer på mig själv. Det får jag aldrig veta. Men tänk bara av vad en liten påminnelse kan göra. Denna gång var det bara en enkel simpel väg. En väg som river upp så många känslor, en väg som gör att man måste gå igenom allting en gång till.  

Såhär såg den gamla ut! Ny bild kommer sen med den nya altanen. Inglasad såklart!!

En Ullared-resa 6 h tur och retur. Även om det var superroligt att åka så tog det på krafterna att sitta och köra i sträck. Visserligen hade vi ju hyrt en stuga men ändå. Jag har redan börjat planera inför nästa resa :)

I lördags var Johan och hjälpte sin bror att flytta, de har köpt hus på skälby, rakt över gatan från där vi bor! Åh så glada vi är! Nu är alla samlade på ett bra avstånd!! Efteråt var Johan ut med sina vänner och jag och Sanna passade på att gå på bio! Lo fick bli uppassad av mormor och morfar!! 

Igår var vi på kalas och under kvällen så fick vi besök. Kortspel och massa bus med barnen och de gick inte förän vid 00-tiden. Ikväll har vi Johan och Jessica tid vilket betyder att Lo sover och vi ska bädda ner oss i sängen och bara titta på några avsnitt av breaking bad. Kanske ta en glass och bryta min regel och förlorat några extra points.. Känns som om vi inte setts sen i onsdags kväll!  Så nu banne mig ska vi ha lite kvalitetid!