Johan och Lo sover fortfarande, själv så har jag varit vaken sen 5 imorse. Är det inte det ena så är det de andra. Kissnödig ena sekunden och kan knappt andas nästa sekund. På det, eftersom man är vaken, så blir man hungrig och då går det absolut inte att sova. Men snart så, snart så går det över och då är den en 100% bättre anledning att gå upp/vara vaken på nätterna när lillfis kommer. 

Igår kväll hade vi besök att Sara och Tobbe, blev pizzakväll med film och kortspel. Tiden rann iväg och slutade med att vi kom i säng ännu senare än planerat men det är självförvållat så får skylla mig själv. 

Lo fick följa med Johan och bowla tillsammans med hans släkt medan jag var hemma för att vila. Bestämde mig sedan för att åka en liten stund men jag klarade nån timme innan jag kände mig alldeles febrig så jag tog med lo och åkte hem! Jag hann vara med på julklappsspelet och vann många paket, mycket gotti och en finsk julskiva ☺️ 

Väl hemma somnade Lo nästan på stört. Jag har roat mig med att kolla på reprisen av tsunamins minnesstund. Usch vad jag får panik.tanken att förlora Lo gör mig iskall. 

Snart kommer Johan hem hoppas jag och då blir det film, om han orkar dvs. 

På julafton bjöd vi på brunch hemma hos oss för de som ville, fullt hus var det här hemma innan vi begav oss hem till Johans familj för att fira. Vi var kvar hela kvällen och en stoooor säck med klappar fick vi hem, såklart var det mesta till Lo. Precis som det ska vara!  Julafton får en annan innebörd när man har barn, allt fokus ligger på dem! 

I veckan var jag och lo på biblioteket och lånade böcker och jag ville hitta böcker om att få ett syskon som vi kunde läsa här hemma. "Busiga bebben" hittade vi som gick följa med hem. Vi brukar titta och diskutera boken och denna bild står för mig just nu 

Väl hemma så blev det mitt jobb att klä Bocken med allt granris. Som tur var kunde jag vara i garaget där det är varmt och skönt. Två timmar tog det och mina händer är fulla utav skärsår och sticksår från den vassa barren! Lo tyckte att det fattades "en nopp" på bocken men vi försökte förklara att det fanns en men som inte syndes, hehe.. Barn alltså! 

Men nöjd blev jag och nu står den härutanför och vaktar huset! Däremot är jag rädd att nån ska gå förbi och sno den så inatt vaf jag uppe fyra ggr och tittade till den. Och kvar stod den imorse när jag vaknade!! 

Johan gör mys nu med lite glass och coctailfrukt, min favorit! Denna man gör mig helt galen, han är bäst på

alla sätt och vis!! 

Ikväll blir det förhoppningsvis en lugn kväll med film och mys. Lite tacos och godis, ni vet det är ju lördag idag. Los favoritdag för hon vet precis vad som händer! ☺️ 

Nu blir det lite vila på soffan framför Nicke nyfiken innan vi åker hem till Johans familj på lite fika. Johan har bakat en god kaka som vi ska få smaka på ! 

Vi har försökt hitta på lite olika aktiviteter nu när vi är hemma, jag och Lo. Öppna förskolan, badhus, pinglan, bibliotek, Leos lekland, lekparker är några ställen vi varit på. Vi har träffat kompisarna och mammorna från "gamla" föräldragruppen.. Jag har känt att det gäller att passa på medan man är ledig och kan, och även att jag och Lo får spendera mycket tid tiölsammans innan bebisen kommer! 

Vi vill hinna med så mycket båda själva och tillsammans med Lo innan bebis kommer. Just därför räknas dessa småsaker något otroligt! Varje morgon innan Johan går till jobbet och jag o all ligger kvar i sängen och sover så kommer han och pussar oss båda och säger hejdå även om han inte får så mycket tillbaka. När han har gått så kastar både jag och Lo på oss Johans kudde i sömnen och gosar ner oss i den, den luktar Johan! 

Denna graviditet har varit helt olik den jag hade med Lo. Jag har mått dåligt både psykiskt och fysiskt till skillnad mot första, även fast jag hade inställningen att jag skulle göra mitt bästa och njuta av den andra graviditeten eftersom jag vet att det är sista gången, sen vill vi inte ha fler barn. Och efter denna gång så kan jag med säkerhet säga att aldrig mer. 

Det som varit mest jobbigt är att jag haft sån yrsel och att kroppen slutat sammarbeta med mig. I somras var det värsta tiden någonsin då värmen slog ut helt och hållet, minsta lilla så försvann energin och jag kunde knappt lyfta min arm elle röra benen. Jag var som förlamad medan jag försökte och försökte röra mig. Fy det var hemskt. Såklart blev allting bättre och efter semestern och när jag börjat jobba igen så kom jag i fas med allt. Tills nästa problem kom, självklart skulle jag få foglossning. Jag hade aldrig det med Lo, inte som denna gång vad jag kan minnas. Det gör galet ont i ryggen, när jag anståndet mig så kan jag knappt lyfta ena benet och när jag ligger ner så ilar det i hela höften ner till knäet. Det är så svårt att beskriva för de som aldrig upplevt det men det gör galet ont. Samtidigt så känns det som du får ett spett uppkört i fiffin.. Det kanske säger er något? 

Det känslomässiga och psykiska har tagit hårt på mig. För det första så har jag varit ledsen att mIn kropp inte synkar med mig utan att det blivit såhär. Det andra har varit min ständiga oro för alla i min närhet framförallt Lo och Johan. Jag är livrädd att det ska hända dem något eller att barnen får växa upp utan mig. Usch, jag får en stor klump i halsen bara att tänka tanken.